The Rock Story och senegalesisk fotboll

Sitter och lyssnar på vad BBC World kallar ”the rock story” och var tvungen att dela med mig av min uppskattning för den brittiske spionexperten de intervjuar i studion. Han säger – så sant, så sant! – att det i själva verket är två stories: 1) brittiska spioner som gömmer avancerad elektronik i en sten, och 2) brittiska ambassaden som skänker pengar till människorätts-NGO:er. Han säger också att historien med stenen mycket väl kan vara sann, och det skulle inte förvåna mig heller. Vad som däremot är intressant är hur detta har kopplats ihop med det faktum att brittiska ambassaden stödjer MR-NGO:er. Enl BBC säger ambassaden att de stödjer NGO:er men att detta görs helt öppet och i syfte att utveckla Rysslands civila samhälle. Detta är säkerligen också sant, för så vitt jag vet stödjer i princip alla västambassader i Moskva det civila samhället på något sätt. Alltså är det ”high score” av rysk (Kremlkontrollerad!) TV att koppla ihop de två – var för sig rimliga – historierna, och därmed sprida indignationen över brittiskt spioneri, och underbygga storyn om att väst försöker provocera igång en orange revolution i Ryssland. Detta brittiska klumperi kommer alltså att legitimera den strängare lagstiftning om NGO:er som Putin nu har godkänt. Fy, Storbritannien! Nedslaget mot MR-organisationer i Ryssland har just vunnit set 2 på grund av att ni inte kan hålla tassarna i styr.


Nu när jag ändå skriver vill jag passa på att jubla lite över något som jag också såg på TV: Senegal besegra Zimbabwe i afrikanska mästerskapen i fotboll. Det var inte så sensationellt egentligen; Senegal är en erkänt bra fotbollsnation, särskilt sedan de slog ut Sverige i fotbollsVM 2002 (och den matchen såg jag i Paris där alla snackade om det på tunnelbanan). Henri Camara gjorde de två målen mot Sverige (det visste varenda taxichaufför i Dakar och varenda skolbarn i byarna vi besökte när jag gjorde min Minor Field Study i Senegal hösten 2003) och idag var han framme igen: ett mål och en fantastiskt fin assist åt Ba Issa som gjorde det andra målet. Alla senegaleser i publiken jublade och jag tänkte sentimentalt på vänskapsmatchen mellan Senegal och Elfenbenskusten som vi såg på plats på Stade Leopold Sedar Senghor i Dakar. Men då var det El-Hadji Diof som gjorde det enda målet, tror jag, i typ 90nde  minuten. Tänk att jag som inte ens är intresserad av fotboll kan bli så här engagerad! Hur måste det inte då vara för dem som VERKLIGEN bryr sig? Själv tror jag att fotbollen bidrar till lugnet och stabiliteten i Senegal – det verkar vara ett intresse och en gemensam nämnare som ALLA senegaleser delar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback