Charlotta Friedner

Jag läser Jürgen Habermas, en mycket inflytelserik tysk filosof, som i “Remarks on Legitimation Through Human Rights” hävdar att lagar i en demokrati blir legitima endast om alla de som rörs av lagen skulle ha samtyckt till den efter att ha deltagit i en rationell diskussion om den. Det vill säga, om alla som måste lyda lagen ifråga kunde ha suttit ned tillsammans och pratat igenom för och emot, och till slut, efter att ha lyssnat på varandra och lärt av varandras synpunkter, kommit överens om en lag som är så pass bra att varje person är beredd att lyda lagen även då den går emot hans eller hennes intresse. Nu händer det förstås sällan eller aldrig att lagar kommer till på det viset, men Habermas poäng är att lagar blir legitima ifall de kunde ha överlevt den sortens öppna diskussioner.

När jag läste detta kom jag att tänka på en händelse för ett par dagar sedan, då en ung kille i min mans hemby i Schweiz körde rattfull (jag har skrivit om rattfylla och Schweiz tidigare) och kvaddade bilen. I det här fallet kom ingen människa till skada, inte ens han själv, men det är intressant att fråga sig varför den lag som säger att man inte kör bil om man har mer än 0,5 promille alkohol i blodet har så låg legitimitet att man tydligen ignorerar den för att köra genom byn, en sträcka som det tar ca 5 min att gå. Fort måste han ha kört också, eftersom han lyckades välta hela bilen.

Lagen mot rattfylla borde, enligt Habermas definition, vara legitim. Det finns inga som helst argument mot den lagen som skulle överleva den typ av öppen diskussion som Habermas tänker sig. Kör man rattfull en sträcka som man lika gärna kunde ha promenerat och riskerar att ha ihjäl sig själv och andra så är man oupplyst och bryter mot lagen av dumhet.  Vad kan man göra åt att en så vettig lag har så låg legitimitet? Uppenbarligen är det inte tillräckligt som Habermas säger, att det räcker med att lagen i teorin skulle ha hållit för granskningen. Att i praktiken hålla forum där demokratiska lagar diskuteras är svårgenomförbart (även om det finns exempel på lyckade försök) även i Schweiz med dess direktdemokrati (vilken ju annars borde utgöra en bra grogrund för sånt, tycker man). Men däremot skulle man ju kunna tänka sig en deliberation för dem som måste lyda lagen (alltså bilisterna) i ett forum där de alla passerar: under körkortets teoriutbildning.

Det mentala problemet ligger i paradoxen att många, även - eller kanske särskilt - 18-åriga pojkvaskrar som just har fått körkort och tror sig vara kungar över tillvaron, tror att lagen är till för de andra, de som inte vet vad de håller på med, inte för mig, som ju har full koll. Den paradoxen skulle man kanske kunna avliva genom deliberation. Tror jag. Och skulle förmodligen även Habermas tro.

Läs även andra bloggares åsikter om rattfylla, schweiz, habermas