Bra längst bak på planen men svaga framtill

Nu har Schweiz åkt ur fotbolls-VM vilket väl knappast var en överraskning. Det var snarast överraskande att de lyckades bli bäst i sin grupp under gruppspelet. Jag vet nu inte särskilt mycket om fotboll, men till och med jag kan se att problemet med det schweiziska laget är att de inte har nåt vidare anfall. Däremot har de ett grymt försvar och jag tror jag hörde nånstans att innan Schweiz började ta emot straffar från Ukraina i den sista match de spelade i detta VM var de det enda lag som inte hade tagit emot nåt endaste mål.

Och eftersom fotboll, som så mycket annat i mitt liv, bara är ett symptom på politska eller statsvetenskapliga omständigheter, insåg jag att det finns en intressant parallell att dra här: Även i stort, på det samhälleliga planet, är Schweiz nämligen grymma på att hålla nollan men dåliga på att få fram några bollar. Detta innebär t ex att miniminivåer är hyggliga i Schweiz. Alla har en obligatorisk sjukförsäkring (inte självklart i ett liberalt välfärdssystem) och alla får gå i skolan, t ex. Man kan liksom inte sjunka hur djupt som helst i Schweiz. Å andra sidan är systemet inte heller särskilt progressivt. Som jag redan har nämnt är föräldraledigheten t ex en skandal och följaktligen föds det inte tillräckligt många barn.


 

Det starka försvaret innebär att det inte finns så stora inkomstklyftor som i andra liberala välfärdssystem (USA är förstås det klassiska exemplet) och jag tror att det halvkassa anfallet beror på folkomröstningsinstitutet. Redan på Statsvetenskap A vid universitetet får man nämligen lära sig att folkomröstningar bär på en inneboende tröghet eftersom de gynnar status quo ? det är svårt att mobilisera tillräckligt mycket folk för att rösta igenom en förändring, helt enkelt, och därför tenderar saker och ting att fortsätta som de alltid har gjort. Och här kommer bollarna liksom fram till målområdet men sedan bryr sig ingen om att helhjärtat försöka skjuta in dem i mål, eftersom de flesta tycker att det ju ändå är rätt bra som det är, så varför skulle man ändra nånting?

 
I den franskspråkiga delen, där jag befinner mig, har man dessutom en tendens att snegla på Frankrike och säga, nej, vi behöver inte göra nåt mer; vi är ju redan bättre än Frankrike! Och förmodligen är det inte så många av dem som har läst min bibel i såna här frågor och därför gör iakttagelsen att Frankrike inte spelar efter samma upplägg ? det franska välfärdssystemet är nämligen konservativt, medan det schweiziska är liberalt ? och att det därför är svårt, för att inte säga meningslöst, att jämföra.

Den bok som jag stödjer mig på när jag resonerar så här heter The Three Worlds of Welfare Capitalism av Gösta Esping-Andersen (1990) och, trots att den inte är den intressantaste bok jag har läst under hela min statsvetenskapliga utbildning, så måste jag erkänna att den är den bok jag oftast kommer tillbaka till när jag vill förklara något jag ser i min omgivning. Esping-Andersen har fått en del kritik för sin teori om de socialdemokratiska, liberala och konservativa välfärdssystemen, t ex att den är mansfokuserad (undersöker mäns vilkor snarare än kvinnors) men det är ändå helt klart en förklaring som passar in bra på diverse vardagsfenomen.

Patriot

Man blir ju rätt patriotisk av att bo i utlandet. När jag klev av planet på Arlanda i torsdags och vant undvek de två första damtoaletterna i F-hallen (de har bara två toaletter var och det är alltid kö där eftersom ALLA människor som går av ett flygplan alltid verkar vara kiss-nödiga) för att så småningom, efter passkontrollen, komma fram till jättetoaletten (typ 20 toaletter och så gott som folktomt) i bagageutlämningshallen hann jag reflektera över svenska toalettskyltar:

Damtoalett-rullstol-skötbord står det över dörren, i form av små internationellt gångbara teckningar. Och över motstående dörr står det Herrtoalett-rullstol-skötbord. Och detta lade jag märke till just för att jag inte tror att jag någon annanstans än i Sverige (men märk väl att jag inte gör anspråk på att ha tittat noga efter i hela världen) har sett herrtoalettskylten och skötbordsskylten tillsammans.

Och givetvis funderar man då lite: hur gör pappor som reser själva med sina barn på andra flygplatser (eller överhuvudtaget då de befinner sig på offentlig plats)? Ska de traska in på damtoaletten och byta blöja där? Eller ska de byta blöja i handfatet på herrtoaletten, omgivna av andra snubbar som försöker raka sig och tvätta händerna?

Jag säger ju att Sverige rular!