Chokladdramatik
I min svärfamilj är upprördheten stor över att chokladtillverkaren Cailler ? som tillhör Nestlé ? har inför nya omslagspapper till sin choklad. De är så upprörda att de i stort sett har gått över till Lindt, konkurrenten som är ännu mer känd och snäppet dyrare. Och de har rätt, tycker jag ? medan simplare choklad sveps i brännbar lättplast och sedan emballeras i papper (som kan källsorteras ? vilket det också gör hos oss, men knappast hos min svärfamilj) är den nya Cailler-chokladen inte bara invirad i aluminiumfolie som de flesta dyrare sorter, utan också insvept i en förpackning av hårdplast. Varför?
Min svärfamilj är övertygad om att kunderna kommer att bojkotta chokladen och att Cailler kommer att förlora miljoner, först på själva bytet och sedan på minskade intäckter. Själv tvivlar jag på konsumenternas miljö- och traditionslojalitet ? gillar inte folk alltid att prova det som ser nytt ut? Och som min man påpekar: även om bytet innebär en tillfällig inkomstdip på några miljoner för Cailler, så är det en droppe i havet i Nestlés årliga omsättning.
När det är jag som köper choklad (och det händer inte alltför sällan, eftersom choklad är en självklar basvara att ha hemma här) väljer jag ofta stormarkandens eget märke eftersom den
a) smakar lika bra som Cailler eller Lindt, i alla fall för en okultiverad svensk som jag,
b) är bio-märkt (schweizisk motsvarighet till ekologisk i Sverige), och
c) är Max Havelar-märkt (schweizisk motsvarighet till rättvisemärkt).
Jag undrar om den inte rentav trots all märkning är ett par centimer billigare än lyxchokladen också.