Alkohol och bilkörning
Enligt den senaste statistiken har andelen trafikolyckor som har samband med alkohol minskat drastiskt sedan de sänkte gränsen för det tillåtna från 0,8 promille till 0,5 här i Schweiz. Är någon överraskad? Jag är det i alla fall inte!
Sedan jag började hänga här, för fyra år sedan, har jag nämligen utkämpat min privata fight mot rattfylleriet: min pojkvän tyckte i början av vår relation att det var helt normalt att sänka en fem-sex öl och sedan köra hem. Faktum är att detta är det vi förmodligen har grälat mest om sammanlagt, under hela den tid vi har känt varandra. När jag ställde till ett - ursäkta uttrycket - jävla liv varenda gång den här frågan aktualiserades, från att kräva en stadig plan för hur vi skulle ta oss hem innan vi gick ut (ta tåget eller åka med hans syster som - oftast - inte dricker alkohol) till att gå hem om vi missade sista tåget, brukade hans killkompisar medlidsamt fråga om någon i min familj hade råkat ut för en alkoholrelaterad bilolycka. Dessutom brukade de hiva fram ett störande tvärsäkert litet schema ur plånboken, där det var inskrivet hur mycket man, i förhållande till sin vikt, kunde dricka för att få en viss promille. Och tjockskalligt vägrade de inse att alkoholgränser inte handlar om att slippa böter utan om att inte råka ut för olyckor.
Tjejerna var i allmänhet lite bättre, även om det var med argument som: "jag har betalat dyrt för min fina lilla bil och tar inga risker med den", så blev ju ändå effekten den jag eftersträvade - det vill säga, den som kör dricker alkoholfritt. Är man sedan lite smart, som alla i min svenska umgängeskrets, så samåker man dessutom med varandra och har en ambulerande överenskommelse om vem som är alkoholfri när. (Fast allra bäst var förstås Uppsala där alla bor inom cykelavstånd - och skulle man nån gång bli så dragen att man inte cyklar säkert på cykelvägen så kan man utan svårighet antingen låta cykeln stå och ta taxi, eller ha cykeln som stöd när man anträder sin vingliga promenad hem. Uppsala är sjukt bra!)
Men nu, efter ett par års nötande, och med färsk statistik i ryggen, kan jag meddela att jag har vunnit! Min pojkvän dricker inte när han ska köra (och jag har vant mig vid hans bil och vid de schweiziska vägarna så vi turas om att köra), och min kampanj har också haft genomslag på andra ställen i hans bekantskapskrets, där acceptansen för att låta bilen stå och lifta hem med någon som har haft förstånd att hålla sig nykter har tilltagit avsevärt. Hurra!
Och förra veckan var det inte ens jag, utan min sambo, som skällde på min svärfar (hans pappa, alltså) som hade tagit bilen hem efter fyra öl (och då räknade han inte ens in de ett till två glas rödvin som han varje dag dricker till lunchen och de, minst ett men förmodligen flera, glas vitt vin som han hade druckit vid apperitifen som följer på alla schweiziska evenemang. Jaja, det är svårt att lära gamla hundar sitta, och jag är nöjd med att ha fått stopp på ett rattfyllo - särskilt som det är ett jag ofta åker med, och ett som jag vill leva ett långt och lyckligt liv med, ett långt och lyckligt liv där trafikolyckor i alla fall inte ska orsakas av oss.