Sambeskattning

Min förståelse för folk som gör karriär som hemmafruar har ökat ytterligare sedan min man och jag fick resultatet av vår (gemensamma) deklaration. I Sverige är det ju individen som är basenheten i samhället men här är det familjen, vilket bland annat innebär att gifta par deklarerar tillsammans.

 

Sedan styrs ju allt här på kantonal nivå, vilket krånglar till saker och ting lite extra. Exempelvis arbetade jag ju i Geneve förra året. Eftersom jag var utlänning med korttidsuppehållstillstånd drogs min skatt direkt från lönen till Geneves kanton (vilket för mig känns som det normala sättet). Men schweizarna betalar in sin skatt själva, utifrån en uppskattning av hur mycket de kommer att tjäna under året. Eftersom jag bor i Neuchâtel ska jag nu när jag har långtidsuppehållstillstånd betala skatten i efterhand i Neuchâtel istället - och alltså få tillbaka de pengar som min arbetsgivare betalat till Geneves kanton för min räkning, och betala in dem till Neuchâtels kanton istället. Suck.

 

Dessutom räknas alltså min mans och mina inkomster ihop, och vår gemensamma inkomst blir så pass mycket högre än vad hans beräknade inkomst ensam var att vi får en högre skattesats. Nu jobbade jag ju bara drygt 4 månader, men det var på heltid och ganska bra betalt. Anta att jag istället jobbar hela året, 50% och lite lägre betalt (helt rimliga antaganden för kvinnor med små barn här); då tjänar jag ju ungefär lika mycket som jag gjorde förra året. Lägg därtill på en halvtidsavgift för någon form av barnomsorg så att vår dotter får vara på dagis eller hos en dagmamma medan jag arbetar - och då skulle vi som familj förmodligen gå back på att jag jobbar!


Draget till min vanliga diskussion om Esping-Andersen så tyder sambeskattningsidiotin på att Schweiz inte alls är ett liberalt välfärdssystem som Esping-Andersen påstår - det är i konservativa välfärdssystem som familjen är grundenheten och ojämställdheten i familjen därför slår ut i full blom. För det är ju aldrig någonsin så att systemet leder till att männen överger sina jobb och karriärer för att bli hemmamän! Nej, det är kvinnan som kommer i totalt underläge gentemot sin man när de ekonomiska argumenten talar för att bara en ska jobba. Fy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback