Bil-disaster

En dag för ett par veckor sedan hade jag varit i Geneve med bil. På vägen hem var bebisen ledsen och hade tandvärk, men hade jag varit dum nog att ta bilen (se t ex detta inlägg om varför jag inte tog tåget) så kunde jag inte göra så mycket efter att ha stannat och bytt blöja, erbjudit nappflaska osv, så det var bara att fortsätta köra, typ en timme på motorvägen med gråtande/tidvis illvrålande bebis i baksätet. Min käre make brukar säga att olyckor händer de sista 10 minuterna av en resa, och det kanske är sant, för när vi kom fram till Neuchâtel pustade jag ut i förvissningen om att jag strax skulle vara hemma, släppte en liten aning på uppmärksamheten... och brände ett rödljus. Ajajaj. Detta kan man skämmas för, och jag, som i allmänhet är väldigt laglydig, aktar mig för att köra för fort och aldrig skulle köra med alkohol i kroppen (vilket schweizarna annars gärna gör, det har jag skrivit om t ex här), har också skämts grundligt.


Ingen olycka hände och ingen blev skadad och det ska man väl vara glad för. Men, för att föreviga min försyndelse satt det förstås en fartkamera retligt uppmonterad i korsningen där jag körde mot rött, och idag fick jag ett inbetalningskort på 250 franc.


Quoi? 250 franc, 1500 kr? Ojojoj. Jag som redan skämdes...


Sedan var det givetvis inte jag som fick böterna utan min man, eftersom det är hans bil. På baksidan av brevet som beskriver mina synder (körde mot trafikljus som var rött sedan 1,89s) står det: Om det inte var ni som var den felande föraren, var snäll och fyll i nedanstående formulär. Och där har jag alltså snällt fyllt i vem jag är, inte bara självklara saker som namn och födelsedatum utan här vill de också veta avancerade saker som: födelseort, nationalitet, föräldrarnas namn (!), yrke, civilstånd och make/makas namn. Blä! Varför måste de veta varifrån jag kommer, vilka mina föräldrar är, vad jag har för yrke och vem jag är gift med?


OK, jag inser att vrålande bebis inte räknas som förmildrande omständighet, så ja, jag körde mot rött, ja, jag ångrar mig, ja, jag ska betala böterna (även om jag tycker att de är elakt höga, när en fortkörning kostar 40 franc), och det står i brevet att jag får vara anonym om jag betalar inom utsatt tid (jag antar att det betyder att jag inte får nån prick). Varför måste de då veta vad mina föräldrar heter? Kan vi inte bara lämna mitt civilstånd och mitt yrke utanför det hela?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback