Charlotta Friedner

Jag vill återknyta till inlägget om utlänningars situation i Schweiz, om den kamerunesiska tjejen som inte fick registrera sitt nyfödda barn för att hon själv inte hade några id-handlingar. Min mamma, som jobbar på migrationsverket, säger att så illa skulle det inte ha varit i Sverige - här skulle barnet ha fått registreras som fött oavsett mammans identitet (eller brist på bevisbar sådan), och pappan skulle få erkänna barnet. Sedan skulle barnet få uppehållstillstånd på anknytning till pappan och mamman skulle därmed få stanna eftersom barnet får stanna. Det pratas mycket om de inhumana svenska invandringsreglerna och min poäng här är bara att oavsett vad man kan säga om Sverige så ligger Schweiz hästlängder efter. Bu för dem!

Som jag påpekade i inlägget kan kamerunesiskan och schweizaren inte gifta sig heller, om hon inte har några id-handlingar. Mamma sa cyniskt att det enklaste är att de reser till Kamerun och gifter sig där. Men tänk om de inte ens vill gifta sig? I Schweiz finns ju som sagt inte det alternativet riktigt ens på kartan. Utgångspunkten måste väl ändå vara att ett barn helst ska ha två föräldrar? Och om det då finns två villiga föräldrar till hands är det väl bara patetiskt att vägra erkänna den ena? Plus att det kanske inte är socialt jättelätt för tjejen att komma tillbaka till Kamerun ogift och med en bebis på armen. I värsta fall ser hennes familj kanske ett extraproblem i att det är en mulattbebis med en vit pappa.

Det var länge sedan jag råkade höra den här historien, och det finns inget sätt för mig att ta reda på hur det har gått. Men jag är fortfarande upprörd över den!