Charlotta Friedner

Att skaffa en lägenhet i Neuchâtel är ingen barnlek. Tvärtom är det förenat med integritetskränkningar och stor risk för diskriminering.

Daniel och jag var och tittade på en trea ovanför järnvägsstationen (bra om jag någonsin får ett jobb, eftersom de jobb jag kan tänkas få förmodligen snarare finns i Geneve än i Neuchâtel). Vi bor ganska hopträngt nu i en etta som i och för sig har ett stort kök, men där jag ändå känner mig rätt fången eftersom jag tillbringar större delen av mina dagar i den. Vi gillade trean, där jag skulle kunna få ett arbetsrum/gästrum och slippa se sängen och TV:n medan jag arbetar, och bestämde oss för att anmäla vårt intresse. Detta gör man på en blankett som jag har varit och hämtat hos fastighetesbolaget Fidimmobil. På blanketten ska man bland annat fylla i:

Yrke

Arbetsgivare

Månatlig inkomst

Civilstånd

Födelseort

Vilket uppehållstillstånd man har (finns en hel skala här beroende på hur önskvärd man är; jag har inget alls än så länge för som EU-medborgare behöver man inget förrän efter tre månader, och när man väl behöver det är det lätt att få, särskilt om man som jag är sambo med en schweizare)

Hur länge man har varit i Schweiz, ifall man är utlänning

Antal barn, deras ålder

Andra medlemmar i hushållet, vilka då

Husdjur

Ifall man är straffad under de senaste åren

Nuvarande fastighetsägare

Nuvarande hyra

Sedan när man bor i sin nuvarande bostad

Skälen till att man vill flytta

... och så ska man bifoga utdrag ur polisregistret.

Den bild bolaget kan bilda sig genom alla dessa uppgifter utlämnar individen åt godtycklighet och diskrimination! Bartender, född i Kosovo, fyra barn, gamla svärmor som ska bo med familjen, har varit i Schweiz i fem år, kommer tydligen inte överens med fastighetsägaren de bor hos nu (som Fidimmobil garanterat känner och har bildat kartell med!) etc, det finns alla möjligheter att diskriminera. Kanske även mot oss? Svenska, i Schweiz sedan en månad, ingen arbetsgivare, inget uppehållstillstånd, ingen lön ? förmodligen kommer de inte ens att höja på ögonbrynen åt det eftersom det snarast är norm här att mannen är ansvarig för allt viktigt och kvinnor bara är ballast.

Jag undrar vad FN:s specialrapportör om rättigheten till bostad skulle tycka om detta? Man kanske skulle ta reda på vad han eller hon (kommer inte ihåg vem det är) skulle tycka och försöka rikta de kantonala myndigheternas uppmärksamhet mot den neuchâteliska bostadsmarkanden?