Charlotta Friedner

Jag träffade min ryska kompis härom dagen. Hon och jag pluggade franska ihop här i Neuchâtel 2002-2003. Nu när hon behärskar franskan bygger hon på sin ryska juristexamen med en master i jurik i Lausanne. För att finansiera sina studier arbetar hon sedan 2002 på helgerna som bartender på ett suspekt diskotek/kabaré. Hon har haft andra bar- och restaurangjobb också (hennes pappa fick svajig ekonomi och slutade skicka pengar på ett tidigt stadium) men nu när hon pluggar juridik har hon lyckats få ett stipendium och behåller därför bara det jobb hon har haft längst tid. Där, på diskoteket, träffar hon på kvinnor, inte så många ryskor men desto fler ukrainskor och moldaviskor, som har kommit till Schweiz på L-visum (kabarédansare betyder det, men i praktiken står det för stripteasedansare, och väldigt ofta protituerad). Vi hade en chef för schweiziska federala polisens traffickingenhet som besökte Angel Coalition i Moskva, och han frågade om vår åsikt om L-visumen. Med min ryska kompis vittnesmål har jag i alla fall min åsikt klar: L-visumet gör det lättare att lura hit kvinnor från öst under falska premisser. Schweiz är inte alltid så gulligt som det ser ut.

Min kompis säger att de oftast inte kan franska (kan alltså inte prata med schweiziska polisen, som enligt samma källa är hygglig, vilket överensstämmer med det intryck jag har fått av dem), att dansarna måste byta kanton och kabaré varje månad för att visumets ska vara giltigt och att deras chefer kan ge dem ”böter” för lite allt möjligt (detta kallas debt bondage och är mycket vanligt vid trafficking). Hon säger också att ingen blir direkt tvingad att prostituera sig, men att den som vill köpa sex också kommer att köpa dyr champagne (jag vet inte varför men tydligen är det standard procedure – och det är ju hon som är bartendern så hon vet säkert!), och att en dansare som inte prostituerar sig därför drar in mindre pengar åt klubbägaren, och därför inte får sitt kontrakt förlängt – eller till och med brutet när månaden är slut och det är dags att byta kanton. Min vän kategoriserar dessa kvinnor i tre grupper: de som är ”yrkesprostituerade” och har valt det frivilligt (i den mån det någonsin är frivilligt, men det är jag som tänker så), de som prostituerar sig på grund av en akut penningbrist (hon berättade om en tjej som samlar pengar för en riktigt dyr ryggoperation efter en trafikolycka), och de som inte fattade att de förväntades prostituera sig.

Enligt en hyfsat välaccepterad definition är det enda som egentligen krävs för trafficking någon form av lögn eller tvång. Ingen landsgräns behöver passeras (fast de onekligen har skett i de här fallen). Kvinnan kan veta att hon ska arbeta inom prostitution och ha sagt ja till det, men om arbetsmiljön är sämre än vad hon har haft skäl att förvänta sig, eller hon inte tjänar så mycket pengar som hon har blivit lovad (t ex pga debt bondage) är det ändå trafficking, och det spelar ingen roll att hon har samtyckt – det är ändå brottsligt. Problemet är att jag inte är säker på att gällande schweizisk lag inser detta. När polischefen var i Moskva visade han oss den nya lagen, som följer den internationella definitionen, men jag vet inte om den har trätt i kraft ännu.

Jag ska gräva lite mer i detta, men i väntan på att tillfället ges blev min vän förtjust över Angel Coalition och tog telefonnumret till hotlinen, och lovade distribuera det till behövande. Jag hoppas det går bra – det vore inte bara bra för de dansare som inte är nöjda med sin situation, utan också för Angel Coalition, om de spelar sina kort rätt, att kunna visa på konkreta fall från Schweiz (bra för relationerna till de schweiziska myndigheterna och för relationerna till de ryska myndigheterna som riskerar att bli mer och mer svårhanterliga framöver med stöd av den nya NGO-lagen) och kanske även bra för Schweiz om de skulle lyckas lösa upp en traffickinghärva och få fast några smugglare.

Jag håller tummarna för att någon av kvinnorna hon träffar vill och vågar ringa.