Praktik vs riktig anställning
Jag läste en artikel idag om franska nyutexaminerade människor som sina kunskaper och prestigefyllda diplom till trots inte fick några jobb. Skulle det vara en nyhet, eller?, tänker en luttrad svensk som jag. Men det som var spännande med detta var att de hade startat en rörelse (http://www.generation-precaire.org/) mot att arbetsgivarna utnyttjar arbetslösheten bland välutbildade unga genom att ta in (oavlönade) praktikanter istället för att anställa. Eftersom praktikanten behöver erfarenheten, för att kunna skaffa sig ett jobb nån gång i framtiden, kommer han eller hon förmodligen att låna ihop pengar, eller jobba natt med något okvalificerat, för att ha råd att tacka ja till praktikplatsen och i alla fall få något att skriva på CV:et.
OK, djungelns lag, kanske, men när man ser de krav som en del praktikplatser har på sina praktikanter så gäller det inte precis att någon ska vara där och lära sig, utan snarare att någon gratis ska göra det arbete samma person annars skulle ha anställts för att göra. Detta är väldigt sant inom min disciplin, statsvetenskapen. Jag såg nyligen en NGO som annonserade efter tre praktikanter, heltid över två år. Dessa skulle vara ansvariga för bl a organisationens ekonomi, och praktikanternas profil skulle vara universitetsexamen samt 2-5 års relevant erfarenhet. Det är rätt magstarkt att någon ska vara så välkvalificerad och ta ansvar för något så tungt som organisationens ekonomi, under så lång tid, utan att få lön. Och det patetiska är att de får säkert tag på någon.
Givetvis var detta en NGO som jobbade för välgörande ändamål, och som förstås vill vara så kostnadseffektiva som möjligt – men för att det välgörande ändamålet ska uppfyllas väl krävs kompetent folk, och även det kompetenta folket behöver pengar till hyra och mat, för att inte tala om alla studieskulder...
Det här är ett utdrag ur ett mail jag själv fick för ett par dagar sedan från en organisation till vilken jag hade skickat en spontanansökan:
You should be aware of the fact that working possibilities within the XXX are extremely limited for budget reasons, unless you have yourself the possibility of co-financing or even financing your stay in Geneva. In this case, it would be an internship position. The minimum amount requested for a decent life in Switzerland and for a work permit (although you are obviously residing in Switzerland already, a work permit has to be asked to the Cantonal Office of Population) is around CHF 2'500.
Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det; i det här fallet verkar det ju inte som att de hade tänkt anställa någon utan erbjuder mig detta för att jag ska lära mig något. Samtidigt, jag måste leva och kan inte arbeta mera gratis. Inte heller är jag intresserad av den typen av praktik där jag inte får ta något ansvar (=göra något intressant), därför att jag är praktikant. Jag är redo för att göra ett riktigt arbete, och vill jag bara kopiera papper och göra databaser så kan jag söka ett (betalt) sekreterarjobb som jag inte behöver pendla till Geneve för. Hos de flesta arbetsgivare i den här svängen räknas inte ens praktikerfarenhet som fullskalig arbetslivserfarenhet, just eftersom man inte får ta ordentligt ansvar. (Så mycket surare, dessutom, för den som gör ett fullskaligt arbete men varken tjänar några pengar eller får sin erfarenhet ordentligt uppskattad, därför att den kallas praktik!)
Jag tror att om de erbjuder mig en plats ska jag försöka förhandla för att få ett riktigt jobb, med en titel som ”junior professional” eller nåt ditåt, men med en låg lön. Men går inte det så blir jag väl tvungen att acceptera praktik (det blir min tredje, i så fall). Och då kan jag tänka mig att gå med i den franska rörelsen.
Kommentarer
Trackback