Robert D Putnams samlade verk eller att nå framgång med bowling-metoden
På den här intressanta bloggen fick jag veta att amerikanska FN-delegationen inbjuder sina meddelegater från andra länder till en bowling-session, enligt bloggarens analys för att göra alla på gott humör och visa sig trevliga inför förhandlingarna om biologiska vapen.
Som den statsvetenskapsfåne jag är tänker jag givetvis genast på den amerikanske professorn Robert D Putnam som jag redan har nämnt här i bloggen. Hans portalverk om det politiska deltagandet i Italien, Making Democracy Work, följdes nämligen av en liknande studie av det politiska deltagandet i USA (men med en jämförelse över tid istället för mellan olika delar av landet som i det italienska fallet) med det slående namnet Bowling Alone.
Idén med Bowling Alone är att amerikaner förr i tiden gjorde saker tillsammans, vilket byggde upp deras sociala kapital, vilket innebär att de hade förtroende för varandra och lättare kunde samarbeta och ha kontakt med varandra även i politiska sammanhang. Alltså, att människor sjunger i en kör, spelar lite fotboll i en amatörliga eller är med i scouterna har därmed enligt teorin positivt inflytande på demokratin i landet. Och i USAs fall kom Putnam fram till att den amerikanska demokratin har förlorat i virilitet i samma takt som folk har slutat göra saker tillsammans, och istället övergått till att sitta ensamma framför TV:n eller datorn ? eller bowla ensamma mot en maskin som räknar poängen istället för att gå med grannarna eller arbetskamraterna; därav titeln Bowling Alone (Den ensamme bowlaren på svenska, ifall jag inte missminner mig).
För att teorin ska hålla krävs det dock en distinktion mellan "bridging" och "bonding" socialt kapital ? det "goda" sociala kapitalet som gör underverk för demokratin uppstår i öppna och utåtriktade grupper ? där man t ex inte är rädd för att bjuda in folk från underleverantören eller från kvarteret brevid att delta i bowlingen. Det sociala kapital som uppstår då kallar Putnam "bridging". Motsatsen, "bonding" är "dåligt", exkluderade, socialt kapital, där gruppen ? som inåt kan ha en väldigt tight sammanhållning ? använder sin sammanhållning för att utestänga andra. Den typ av socialt kapital som uppstår i den sortens umgänge har inga positiva effekter på demokratin.
Så i vårt FN-fall vore det intressant att få veta vad den amerikanska delegationen uppnådde ? blev det en rolig "bridging" bowlingafton där det goda sociala kapitalet flödade, eller en "bonding" tillställning där alla delegationerna fungerade som små "vi-mot-dom"-lag? Jag hoppas att bloggförfattaren i alla fall fick tillfälle att använda bowlingen för lite hederligt nätverkande ? också ett sätt att skapa socialt kapital, så vitt jag kan bedöma.
Själv är jag positivt inställd till Putnam just nu ? jag har nämligen fått klorna i en artikel som han skrev 1988, långt innan Making Democracy Work gjorde honom till en världskändis (han fick bl a Skytteanska priset, så jag har faktiskt hört honom föreläsa en gång i Uppsala). Den handlar om hur stater rationellt handlar i internationella förhandlingar beroende på vad de har för inrikespolitisk situation hemma. Detta mästerverk till artikel, som tar itu med i princip alla metodologiska problem jag hade i min magisteruppsats, heter "Diplomacy and Domestic Politics: the Logic of Two-Level Games" och lär vara användbar om jag någonsin gör allvar av de där doktorandplanerna?.
Förövrigt har säkert den amerikanska FN-delegationen läst "Diplomacy and Domestic Politics: the Logic of Two-Level Games" också. Och de har ju en annan inrikespolitisk situation att ta hänsyn till nu än vid förra förhandlingen, så kanske är de helt enkelt inspirerade av Robert D Putnams samlade verk!
hej!
jag såg att du hade kommenterat i bloggen "fn och jag" så jag klickade mig vidare.. du skriver om en hel del intressanta saker och verkar dessutom ha ett genuint intresse för det du gör (vad du nu än gör, fick inget riktigt grepp). i alla fall, jag ska titta förbi ibland!
ha det!
/anders
Hej! Jag ville bara säga att jag tycker det är jätteroligt att läsa din blogg! Pluggar just nu Statsvetenskap C och det mesta av det du tar upp känns väldigt aktuellt med våra kurser :) Jag hittade faktiskt hit när jag satt med en hemtenta i Stat, Marknad och Välfärd och letade efter inspiration om Esping-Andersen!
Intressant aspekt på bowlingen, och jag tror att Putman vet vad han talar om.
Det talas mycket om political will här i Geneve, om att förändringen måste komma från huvudstäderna, inte här i Geneve.
Men allt är inte svart eller vitt, och även om det kan låta löjligt så gör dessa "sociala events" att de åtminstone talar med varandra, något somsker förvånansvärt lite i mötessalarna. Och man blir ibland förvånad över hur mycket skickliga diplomater kan göra med till synes strikta order.
Som ett gammalt talesätt här i FN lyder, Paris talar inte om hur Ambassadör Rivasseau ska handla, Ambassadör Rivasseau berättar för Paris vad han gjort.
Bowlingen var rolig, och det var av yttersta vikt att vi delades upp i blandade lag. Även om kineserna anlände i samlad trupp med likadana träningsoveraller, så var stämningen gemytlig och jag tror att kvällen inföll under kategorin bridging.
Nu väntar vi bara spänt på att bowlingkvällen ger resultat och allt blir frid och fröjd i den internationella världspolitiken.