Dagisplatser i Neuchâtel
Av detta kan man sluta sig till att dagis inte, som i Sverige, är en pedagogisk lekskola där barnen är medan föräldrarna är på jobbet. Nej, det verkar här som att dagis är tänkt som en avskjälpningsplats där mamman kan lämna barnet några timmar i veckan så att hon kan gå och handla eller vad hon nu vill göra. Även i dagisarrangemangen antas det alltså att mamman är hemmafru.
Jag hoppas att barnen åtminstone gör nåt roligt och gärna pedagogiskt och utvecklande under de timmar de är där....
Kan man starta ett föräldrakollektiv, kanske? Jag har en kompis med en liten dotter, och hon känner önskan att börja jobba igen. Hon ser redan nu efter en grannes unge några timmar i veckan. Min sambo har en kollega som ska bli far ungefär i samma veva som vårt barn föds och om man kan träffa lite folk i mammagruppen eller så borde man kunna få ihop fem ungar med sympatiska föräldrar så att varje förälder kan ta en halvdag i veckan... Fast jag tvivlar ju på att jag kommer klara att hålla reda på ett barn så fem är kanske att ta sig vatten över huvudet, även om det bara rör sig om en förmiddag eller eftermiddag i veckan.
Hamnade på din blogg av en händelse och ville bara skriva en liten kommentar till det jag läst.
Det var väldigt intressant att läsa det du har att säga om asyl- och utlänningsomröstningen eftersom du är mer insatt än jag själv. Känner att mina åsikter bekräftats ytterligare. Min man är schweizare, vi bor i Blonay ovanför Vevey, har tre söner. Vi har diskuterat frågan ganska hett men har haft svårt att finna bra underlag och opartisk information. Som du säger, få är väl de som verkligen läser och sätter sig in i lagförslaget. Vi (för min man brukar rösta enligt det vi kommit överens om tillsammans) röstade förstås nej men vi tyckte att det var nyttigt att diskutera frågan som tydligen anses vara ett problem för många. Det är kanske inte så konstigt i ett land som Schweiz, där 20 % av befolkningen är utlänningar (även om man då måste tänka på att det tar lång tid att få schweiziskt medborgarskap).
Angående dagis finns det bara plats för ca 5 % av barnen. Och då pratar vi förstås inte om de så kallade "halte-garderies" där man lämnar barnen vid 9.30 och hämtar dem vid 11.15. De är förstås inte till för arbetande mammor utan snarare ett sätt att få barnen att vänja sig vid att vara ifrån mamma och träna dem i det sociala livet. Där har mina egna barn gått några morgnar i veckan och jag har varit väldigt nöjd med kvaliteten på de inrättningarna. Här i Blonay finns 3 "halte-garderie" och ett helttidsdagis. När barnen fyllt fyra börjar de på école enfantine, något som inte är obligatoriskt i kantonen Vaud men där de allra flesta barnen ändå går. När man väl skrivit in sitt barn måste de infinna sig varje dag. De går från 8.20 till 11.05 är hemma och äter och sen börjar de igen kl. 13.30 och sen måste man köra och hämta dem igen kl. 15.00. Med andra ord är det ett evigt körande och då kan man ju fortfarande inte börja jobba. De vanligaste lösningarna för schweiziska mammor som arbetar är "maman de jour" (på svenska kallad "dagmamma") dvs. andra mammor som mot betalning tar hand om ditt barn under dagen, hämtar det i skolan, lagar mat och följer det till skolan igen, osv. De som har det gott ställt och tillräckligt med plats har ofta en au pair-flicka. Kommunen i Blonay har organiserat ytterligare en lösning som tydligen har blivit mycket populär. Kommunanställda kommer och hämtar ditt barn kl. 11.05, följer det till en skolmatsal där de äter och sen kan de leka i en lokal som påminner om ett svenskt fritids ända tills det är dags att återvända till skolan. Likadant är det efter skolans slut.
Många schweiziska mammor jag känner är oerhört ambitiösa i sin föräldraroll. Själv känner jag mig ofta som en amatör eller en bohem i jämförelse med deras professionnella sätta att sköta hem och barn. Jag är lite kluven, det ska jag erkänna. Själv är jag studerande hemmafru. Jag har fördelen att ha en au pair-flicka och studerar juridik i Fribourg. Men annars är det jag som tar det största ansvaret för barnen. Det är jag som hämtar och lämnar varje dag, jag träffar alla mammorna utanför skolan, pratar, bjuder hem andra barn, hjälper andra mammor genom att ta deras barn över dagen, blir själv OFTA hjälpt av andra schweiziska mammor. Alla barnen i byn känner varandra och de andra föräldrarna väldigt väl, de springer hos varandra som om de var hemma överallt. Allt detta tycker jag är oerhört värdefullt och är säkert inte så vanligt i Sverige där man kör barnen till dagis tidigt på morgonen och hämtar 8 timmar senare. I Sverige hör man alltid att "barnen inte far illa" av detta. Det är klart att de inte gör, de vet ju inget annat. Men jag kan säga att det är underbart att leva tillsammans med sina barn och dela vardagen med dem på det här viset. För mig är det ett val.
Om man som mamma här måste slåss för att vara professionnellt aktiv har jag en känsla av att man i Sverige måste slåss för att vara accepterad som hemmamamma. Själv skulle jag aldrig vilja vara utan detta. Känner mig oerhört priviligierad som har kunnat njuta av de här småbarnsåren. Vi har det så pass gott ställt att det varit möjligt. Min man jobbar hemma, har sitt kontor i husets bottenvåning, han hjälper till väldigt mycket hemma, han lagar mat, snickrar, jobbar i trädgården, städar. Vi äter hela familjen tillsammans två gånger om dagen. Jag har haft tur och beklagar nästan de svenska mammor som träffar sina barn några timmar varje kväll och helger. Tänk att barnen tillbringar mer tid på dagis än hemma! Problemet är nog även att fler mammor helt enkelt är tvungna att arbeta i Sverige för att få ekonomin att gå ihop. Schweizare tjänar ofta mer och klarar sig bättre på en lön.
Men jag har inte för avsikt att stanna hemma med mina barn i all evighet. Min äldste är sex och min yngste är två år gammal och när han börjar skolan om två år borde jag kunna organisera mig så pass bra att jag kan börja jobba igen. Och då är min man beredd att trappa ner på sina arbetstimmar för att jag ska kunna koncentrera mig lite mer på arbetet. Som du hör är jag lite kluven: naturligtvis ska kvinnan få lika möjligheter i arbetslivet; då menar jag möjligheten att arbeta, satsa på karriär, arbeta deltid eller helt enkelt ?bara? vara hemma och samma möjligheter borde vara unnad pappan.
De allra flesta mammor är hemma med sina barn eller jobbar halvtid. För de som jobbar har jag upptäckt att det sociala och solidära nätet fungerar makalöst bra. Mammorna i vår kommun ställer verkligen uppför varandra. Det nya är att man satt ihop en lista med kvinnor som vissa dagar i veckan är beredda att ta emot ett eller flera barn under middagspausen. Men vi bor i en modern, ganska rik kommun där väldigt många är högutbildade så situationen är säkert annorlunda än i många andra delar av landet.
Tänk om det även kunde hända något på politisk och federal nivå som kunde få det här landet att utvecklas, att kanske inspireras av Sverig. Det tog fram till förrs året för schweiz att få lagstadgad mammaledighet och man kan ju föreställa sig att det kommer att ta ytterligare typ femtio år innan de ens börjar fundera på en pappaledighet...