Boktips - Iran
På gymnasiet hade jag flera persiska kompisar, vars familjer hade kommit till Sverige från Iran i början på 80-talet, när mina kompisar var små. Jag vet inte nu om de bara ingick i det allmänna brain-drain som drabbade Iran under den perioden eller om de flydde Iran av mera specifika orsaker. I alla fall, förutom en tjej från Libanon som jag var kompis med på mellanstadiet (som lärde mig det arabiska alfabetet, vilket jag tyvärr har glömt sedan dess) var dessa perser mina enda utomeuropeiska vänner, och dessutom de enda flyktingar jag kände.
Därför har jag länge varit intresserad av Iran - och nu är det ju dessutom ett land på vilket det vilar ett stort utrikespolitiskt fokus. I pockethyllan i bokhandeln i Sverige råkade jag få syn på Shirin Ebadis Mitt Iran, och jag kan bara rekommendera den! Ebadi fick Nobels fredspris 2003. Hon är advokat och känd för att ta sig an politiskt känsliga fall som oftast har med kvinnors och barns rättigheter att göra. I Mitt Iran berättar hon enkelt och så öppet det går med hänsyn till den iranska censuren om hur hon i sin ungdom stod på barrikaderna i revolutionen när shahen avsattes 1979 och sedan, liksom så många andra, fick se sig blåst när de religiösa fundamentalisterna satte rättssystemet ur spel till förmån för den hårdaste möjliga tolkningen av sharia. Ebadi själv var domare, men blev degraderad till kontorsbiträde för att det inte passade de nya makthavarna att en kvinna hade ett så framstående ämbete som domare.
Ebadi ger en bra och lättfattlig historik, samtidigt som boken är personlig och händelserik och därför spännande. Den genomsyras också av en viss optimism; dels Ebadis egen optimism över att hennes ansträngningar uppmärksammas och hon får Nobelpriset, men också över hur den hårda islamistiska regimen steg för steg målar in sig i ett hörn - efter kriget med Irak behövs kvinnorna, så de blir tvugna att tillåtas arbeta igen; genom införandet av hårda sedlighetsregler på universiteten försvinner argumentet för konservativa fäder mot att låta döttrarna studera, vilket i sin tur leder på att kvinnorna blir starkare och mer medvetna om sina rättigheter, etc. Ett extra plus är att Ebadi själv är övertygad muslim och framhåller att genom shiamuslimernas tolkningssystem kan islam mycket väl gå ihop med rättvisa och demokrati - det handlar bara om vem som ges tolkningsföreträde. Bra bok!
En annan rysligt bra bok om Iran inifrån, för den som får blodad tand, är Reading Lolita in Teheran av Azar Nafisi. Även den är självbiografisk, och beskriver hur en universitetslärare i Teheran efter revolutionen lite i taget förbjuds att utöva sitt ämbete, och hur hon då samlar en grupp av sina bästa studenter och undervisar dem i smyg i klassisk västerländsk litteratur hemma hos sig. Fler såna böcker!