Hjälp med allt utom tvätten
Jag kom att tänka på ett samtal jag hade för något år sedan, på ett släktkalas hos min makes familj. Tillsammans med flickvännen till en av hans kusiner satt jag och tittade på när grabbarna spelade fotboll (ingen av oss bangar på att spela med, i normala fall, men Virginie hade ont i en fot och hoppade på kryckor, och jag var i början av graviditeten och kände mig allmänt fysiskt olustig). Vi pratade om att Virignie och Laurent hade bestämt sig för att flytta ihop. Laurent var vid detta tillfälle 24 år (men hade, med untantag av lumpen, aldrig bott hemifrån), men Viriginie var bara 17, och hennes föräldrar var inte så nöjda med planen. Hon gick fortfarande som lärling på ett apotek och hade ett år kvar till sin examen, och när föräldrarna insåg att hon inte skulle ändra sig med mindre än rent tvång bestämde de sig för att låta henne göra som hon ville och låta henne flytta ihop med Laurent. De (hennes mamma, antog jag) åtog sig dock att sköta tvätt och strykning åt de unga tu tills hon hade klarat sin examen, för att hon skulle få tid att plugga ordentligt.
Allt detta berättade Virginie för mig, och tillade att Laurent i sin iver att flytta ihop med henne hade lovat att "hjälpa till med allt hushållsarbete så mycket hon ville, utom tvätten för det stod han inte ut med".
Que?
Om en vuxen man, elektriker med egen firma, flyttar ihop med en tjej som fortfarande går på motsvarande gymnasiet, kan han väl inte vänta sig att hon ska göra allt hushållsarbete åt honom? Och åta sig att "hjälpa till" med de minst tråkiga bitarna, för att vara snäll, inte för att det är hans hushåll lika mycket som hennes? Och att inte bara hon (som ju ändå var rätt ung och inte hade så mycket erfarenhet), utan även uppenbarligen hennes föräldrar, som ju bestämde sig för att hjälpa henne med tvätten, accepterar denna sakernas ordning som något självklart?
Jag hoppade högt och försökte så tydligt jag kunde (men utan att baktala Laurent) påpeka för henne att det blir deras gemensamma hushåll, som de alltså hade gemensamt ansvar för, och att det enda godtagbara skälet till att hon skulle arbeta mer med det än han vore ifall hon arbetade (på sitt apotek och med studierna) drastiskt mindre än han (med sin elfirma). Och att om det nu verkligen var så att han inte stod ut med tvätt skulle hon se till att han diskade ordentligt i utbyte mot att hon tog hans del av tvätten.
Inte en meganyanserad bild jag gav henne, jag vet. Det jag ville åt var mest att hon skulle ifrågasättta mönstret som rådde i hans familj (det vet jag, för dem känner jag), och säkert även i hennes egen. För hon är en smart tjej, och mogen för sin ålder, så om hon bara började fundera på det är jag säker på att hon kom fram till en hygglig slutsats. Måste följa upp detta nästa gång jag träffar henne.