Jämställdhet
Igår såg min man och jag ett program om jämställdhet i familjen på schweizisk TV. Debatten och argumenten är i stort sett de samma som i Sverige, men intresset för dem är mera nyvaknat här. Vi lärde oss t ex att kvinnor arbetar mer hemma och sover mindre ju fler barn det blir i familjen, medan män arbetar mer utanför hemmet och sover mer ju fler barn det blir. Detta därför att kvinnan inte hinner sova eftersom hon måste ta hand om barnen, medan mannen sover mer för att han är trött efter att ha arbetat lägre utanför hemmet... De visade också en (manlig) sociolog som gav debila råd av typen: det finns ju tråkigare och roligare hushållssysslor, uppmuntra mannen att ta en större del av de roliga! (Vilket ju inte bara är klyshigt och ojämställt - mannen får göra det kreativa och det som man får positiv bekräftelse ifrån, som att laga mat, medan kvinnan får fortsätta med tråkiga tråkiga tvätten - utan förutsätter även att mannen är nåt slags barnunge som inte kan göra saker av nödvändighet utan bara ifall han tycker att de är roliga.)
I vårt fall stämmer både undersökningar och klyshor rätt väl, men vi har ju gått från två heltidsarbetande, jämställda individer till en heltidsarbetande man, ett barn och en hemmafru, så det är väl inte så konstigt att vi faller in i mönstret. Eftersom min man är i sluttampen av sin doktorsavhandling är det heller inte så underligt att han jobbar längre dagar nu än tidigare. I vilket fall tog han åt sig så pass att han direkt efter programmets slut gick och städade upp i köket, och i morse innan han gick till jobbet hade han hunnit plocka ur diskmaskinen, byta blöja på bebisen och gå ut med soporna innan jag ens hade vaknat.... (Ungefär som att jag alltid börjar städa som en galning ifall jag råkar se How Clean is your Home!)
Det som jag däremot tycker att det läggs för lite vikt vid här är en ojämställd familjs inverkan på barnen. Min man har, som sagt, vuxit upp i en familj där pappan inte gjort ett jota i hushållet. Alla tendenser till att tro att det skulle kunna fungera på det viset hos oss har jag sedan gjort mitt bästa för att ta ur honom, uppmuntrad av min far som också växte upp med en hemmamor men som tack vare min mors förnämliga fasthet utvecklades till en mycket god och jämställd husfar. Det intressanta är istället min svägerska, som är sambo med en äldre kille, som hade bott själv i många år innan de flyttade ihop. Han är alltså bevisat fullt kapabel att ta hand om sig själv, men trots det verkar min svägerska ha tagit på sig att sköta all matlagning, tvätt, städning och alla matinköp. Varför? Därför att hon (som typ aldrig gjorde ett handtag så länge hon bodde hemma) har lärt sig hemifrån att det är så det ska se ut i ett fungerande hushåll. Och detta trots att både hon och hennes sambo arbetar utanför hemmet.