Les quatre heures
Här i Schweiz hålls det för oföränderlig sanning att lunch intas kl tolv. Detta är så allmänt accepterat att saker och ting är upplagda efter det (för den här gången lämnar jag därhän till vilken grad detta konserverar och nödvändiggör systemet med hemmafruar) - affärerna är stängda mellan tolv och halv två på vardagar (i en del fall håller de öppet till kvart över tolv så att upptagna stackare ska hinna göra nåt ärende på lunchen), skolbarnen går hem för att äta lunch kl tolv och i vår tvättstuga stängs strömmen av mellan kvart över elva och tio över ett "så att alla ska kunna tillaga sin måltid" som det står på lappen över tvättmaskinen. Detta irriterar mig nåt ohyggligt - kan inte jag få välja själv när jag ska äta lunch och ifall jag kanske rent av vill äta medan tvättmaskinen tvättar? Men jag tror logiken är att det går åt mycket ström just under den tiden, eftersom alla förutsätts laga mat och diska, och att maskinerna kopplas ur för att spara ström. Huset är gammalt och det är möjligt att åtgärden är till för att förhindra att propparna går varje dag vid kl tolv.
Eftersom alla äter lunch kl tolv äter alla barn i Schweiz mellanmål kl fyra. Det finns ett ord för mellanmål på franska (collation) men jag har nog aldrig hört någon använda det; istället säger man "elle va manger ses quatre heures" (hon ska äta sin klockan fyra). Detta har intressanta praktiska följder, upptäckte jag idag när vi, efter att ha blivit sinkade på stan när vi skulle ta foton för vår visumansökan (givetvis i ett speciellt amerikanskt format som man inte kan få i en fotoautomat, så vi fick gå till en fotograf), kom fram till affären kl kvart i fyra för att handla mat.
Medan jag gick runt bland hyllorna och plockade började Bebbo gruffa och vifta ivrigare och ivrigare, och när vi kom fram till frukt- och grönsaksavdelningen försökte hon nästan dyka ned bland bananerna. Jag fattade hinten, kollade på klockan och konstaterade att hon försökte påpeka att det var matdags. Så efter att ha vägt bananklasen och klistrat på prislappen (man väger frukt och grönt själv här) bröt jag av en och matade en förtjust Bebbo med den medan vi fortsatte genom affären. När jag såg mig omkring upptäckte jag en annan mamma som med något desperat i blicken rev upp ett kexpaket och försåg sitt barn. Och i kassan hamnade vi bakom en mamma med ett mycket litet barn (kanske två-tre veckor gammalt) som illvrålade, och ett större barn (kanske tre-fyra år) som givetvis tuggade på en halväten fralla... Många problem lär man sig lösa som småbarnsmor, men att amma medan man är och handlar hör till överkursen (kanske om man har barnet i en bärsjal och liksom lägger det på sidan?). Så den stackars lilla bebisen fortsatte misströsta medan mamman betalade, och jag hoppas de gick direkt på att ordna mat åt den sedan.
Min egen Bebbo åt upp sin banan och tittade lystet på skorppaketet, som jag öppnade så fort vi kommit igenom kassan. Sålunda stärkt av skorpa och banan somnade hon i bilen på väg hem, och jag kunde gå direkt på nästa punkt i programmet: mammornas quatre heures - eller snarare quatre heures et demi (halv fem)... Mums.