Information till nya föräldrar - finn fem fel!
Schweiz är ett välorganiserat land. Det är inte lika socialistartat strömlinjeformat som Sverige, men ordning och reda råder trots det. (I och för sig en paradox som förtjänar ett eget blogginlägg, om inte till och med en doktorsavhandling: hur kan Schweiz, som är snuttifierat på alla möjliga sätt genom sin väldiga decentralisering - det är delstaterna och kommunerna som sköter precis allt och regeringen är mera till för att vara galeonsfigur - och sin direktdemokrati överhuvudtaget lyckas med att genomdriva några åtgärder som ser likadana ut oavsett var i landet man bor, och så att saker och ting följs upp när man flyttar mellan delstaterna (och i förekommande fall byter språk)?)
Som ett utslag av detta fick vi, de ömma föräldrarna, när Bebbo föddes en "hälsobok" i hennes namn. Däri fyller sjukhuspersonal, oberoende barnmorskor, BVC-sköterskor och doktorer i all info om hennes hälsa, och vi själva ska fylla i när hon får sina tänder, lär sig krypa etc. Det finns säkert nåt motsvarande i Sverige.
Bland alla rutor där hennes längd, vikt, huvudomkrets och vaccinationer ska fyllas i, finns också lite info till föräldrarna insprängd. Denna läste jag (om) idag medan jag åt frukost, och fann synnerligen tankeväckande. Jag översätter inledningen till artikeln "svårigheter och problem":
Kära föräldrar, ert barns födelse har förändrat livet för er som par, särskilt om det rör sig om er förstfödde. Ni utgör nu en familj. Detta har ni förberett er för med glädje. Modern har för tillfället lämnat sitt arbete för att helhjärtat ägna sig åt sitt barn. Kanske har ni funderat över sätt att förena er roll som förälder med ert yrke. Nuförtiden erkänner man att det inom paret fortfarande är modern som tar det största ansvaret för barnens vård och uppfostran, även om stödet hon får från sin partner är viktigare nu än tidigare. Detta är skälet till att följande råd framför allt riktar sig till modern, men det är viktigt att fadern också är medveten om dem. Att stå till förfogande för sitt barn, 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan innebär en påfrestning som alla mödrar inte alltid klarar av.
Finn fem fel, typ! Jag hade förstås kunnat översätta en bit till, men tyckte att det var tillräckligt många fel i inledningsstycket.
Till att börja med är det intressant hur de börjar med att förutsätta att mamman slutar jobba (det finns kvinnor som inte gör det, till och med i Schweiz), och att det är hennes ansvar att tänka igenom hur hon möjligtvis skulle kunna vara både mamma och yrkesarbetande (redan att lämnas ensam med den ekvationen räcker ju för att ge vilken mamma som helst gråa hår under de förhållanden som råder här; jag vet, jag har försökt). Observera också att modern som slutar jobba ska ägna sig helhjärtat åt "sitt" barn, trots att tilltalet dittills har varit ni, så att det rimliga vore att kalla det "ert" barn. Sedan sticker de in en brasklapp om att de pratar om mamman för att det är så det ser ut i praktiken, men att man ju inte för den sakens skull får glömma pappan, vars stöd är viktigt. Kan det finnas nåt sätt att göra pappor mindre intresserade av att ta sin del av barnomsorgen än att reducera deras insats till ett "stöd för mamman"? Och, i så fall, hur kan det vara sant att "stödet från fadern" är viktigare nu än tidigare, ifall mamman ändå förväntas stå till barnets förfogande 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan? Det känns lite orättvist att hon tydligen ska arbeta kvällar, helger och nätter förutom dagarna, medan yrkesarbetande män, som vi alla vet, arbetar omkring 40 timmar i veckan och sedan får vila sig. Som en prydlig avslutning skuldbelägger de den mamma i kris som kan tänkas läsa texten genom att påpeka att man ju i och för sig väntar sig att alla mammor ska klara att stå tillbarnets förfogande hela tiden, vid alla tidpunker i ur och skur, men att det faktiskt finns mammor som inte grejar det. Vad glad jag skulle bli om jag var så desperat att jag övervägde att slänga ut barnet genom fönstret, slog upp hälsoboken för att kolla vad den offentliga schweiziska linjen är i såna situationer och där fann ett kvitto på att jag borde greja den här situationen men tyvärr tillhör den minoritet mödrar som inte är några riktiga mödrar eftersom de inte pallar för trycket.
Ibland har jag svårt att förstå hur schweizarna ändå kan vara så pass normala som de är. Det är ett under att de inte är totalt uppfuckade hela bunten.