Alla hjärtans dag-hysteri
Hela USA har drabbats av kollektiv Valentines Day-hysteri. Jag antar att det är så här varje år, men jag brukar ju tycka att det är illa redan i Sverige, så jag stör mig grovt på att alla TV-program de senaste tre dagarna på något sätt har berört alla hjärtans dag, all reklam handlar om alla hjärtans dag, varenda restaurang och affär har något alla hjärtans dag-erbjudande, och till och med på min favoritradiostation talar de om det. Suck.
Varför går hela världen på det? Och nu talar jag inte om att det är synd om dem som är singlar, något man ju ofta hör, utan bara om hysterin runt detta avskyvärda kommersiella jippo. Varför ska alla vara så kära i varandra just idag? Förhoppningsvis är väl folk kära i varandra andra dagar också, så varför måste de visa det just idag? Och varför måste de visa det på så överkommersialiserade sätt? Det ska vara blommor, choklad, geléhjärtan (brr!), gulliga små kort, mjukisdjur, parfym och smycken... och vilken kille gillar egentligen sånt? (Med undantag av choklad, som min man skulle bli lika lycklig för vilken dag på året som helst, men så är han ju schweizare också.) Nej, alla hjärtans dag är en styggelse då män ska tvingas till att bli romantiska, observera tvingas och att det främst gäller män, som ska uppvakta kvinnorna. Inte på ett spontant sätt som de själv eller deras partner kunde uppskatta, utan på ett läskigt, stereotypt sätt som bygger på unkna könsroller där han ska vara machomannen som döljer en känslig romantiker och hon ska vara våpet som sitter och väntar på hans ömhetsbetygelser (i prylform). Blä!
Jag kanske ska tillägga att jag själv är lyckligt gift (även om jag för all del har varit singel tillräckligt länge för att hinna ackumulera en viss bitterhet om det är vad det kommer an på), men jag har inte firat alla hjärtans dag, eller känt minsta lilla önskan om att fira den, sedan gymnasiet, då jag gick på bluffen och skickade rosor till vänner och span. Dessutom, av i stora drag samma skäl som jag ovan anfört mot alla hjärtans dag kommer jag aldrig någonsin att uppmuntra min dotter att fira fars eller mors dag, och jag har en del reservationer att anföra mot överdrivet julfirande. Romantik, liksom uppskattning och allmänna kärleksbetygelser, ska komma från hjärtat och inte tvingas fram av kapitalismens piska. Tycker jag.