Charlotta Friedner

Min mamma läser familjesidorna i lokaltidningen JP (Jönköpingsposten). När hon hittar något om någon hon identifierar som kompis till mig eller mina systrar, klipper hon ut det och sätter upp det på kylskåpsdörren. På det viset får vi, varje gång vi kommer hem, en snabbuppdatering över vilka som har gift sig, fått barn eller varit med om något annat anmärkningsvärt. Tack, mamma! Helt säker är metoden förstås inte, eftersom mamma inte nödvändigtvis har koll på allt folk vi känner, och kanske inte orkar scanna familjesidorna i tidningen precis varje dag, men ganska bra koll får vi ändå.

När jag kom hem i julas hittade jag på kylskåpsdörren ett klipp om en gammal kompis, som jag lätt inte hade sett på 10 år. Hon hade öppnat frisersalong, och eftersom jag - tyvärr är det en vana jag har - såg ut som en risbuske i håret, letade jag upp henne på hitta.se, ringde och beställde en tid. Jag beställde tid för slingor också, så allt som allt hade vi ca 2 timmars ostörd skvallertid. En sådan genomkörare om alla gemensamma vänner har jag väl inte heller fått på de senaste 10 åren.... och snygg i håret blev jag också. Tack Linda! Jag kommer och klipper mig varje gång jag är hemma!

Men det är lustigt, det där med småstäder. Det visade sig t ex att Linda hade full koll på mina föräldrar, därför att hennes sambo flera gånger, på sitt gamla jobb, har reparerat deras bil. Och jag fick nyheter om en så oväntad person som min gamla hemkunskapslärare, eftersom hon visade sig bo på samma ålderdomshem som Lindas mormor.

Världen snurrar ju förstås även i Bankeryd/Jönköpingsområdet, och utvecklingen går framåt även här. Men samtidigt känns saker märkligt konstanta. Det är rätt skönt. Eller så har det överhuvudtaget inget med småstad att göra (Neuchâtel är ju inte precis nån metropol), utan bara med att komma tillbaka till den plats där man har växt upp, och ändå har sitt största, men kanske lite underskattade, kontaktnät.