Charlotta Friedner

Det här stycket ur Kenyas APRM-rapport från 2006 är värt ett eget blogg-inlägg:

The CSAR [Country Self-Assessment Report, dvs den del av rapporten som är skriven av de kenyanska myndigheterna innan APRM gjorde sitt besök där] analyses electoral violence as both politically and ethnically based, but does not adequately demonstrate how politics, ethnicity and resource allocation actually play out in such conflict. [Dvs, de kenyanska myndigheterna är medvetna om att våldsamheter i valtider är både etniskt och politiskt motiverade, men de väljer att inte gräva djupare i orsakerna till detta.] Though there are usually episodes of violence throughout the country during elections, there are some clearly vulnerable and risk prone areas that are more disproportionately affected. These are usually on the borderlands at the inter-face of opposing ethnic groups: These include the Maasai/Kisii borderlands; the Luhya/Kalenjin borderlands; the Luo/Kalenjin borderlands; the Kikuyu settled areas of the Rift Valley and cosmopolitan areas of the Coast Province. In 1992 and 1997, these were the most volatile scenes of political violence. Given this configuration, some of the most serious electoral violence is predictable, and hence preventable, based on past trends and patterns.

Det är jag som har kursiverat "predictable" och "preventable" i stycket ovan. Är det inte förskräckande att inse att APRM pekade ut vad som skulle hända ett och ett halvt år innan det hände, och trots det hände det?