Kenya
Imorse lyssnade jag på ett NPR-radioprogram som förkunnade att våldsamheterna höll på att lägga sig i Kenya, i spåren av den framförhandlade politiska lösningen med en regeringskoalition. Det framhölls dock att inget var sig likt och att "genomsnittskenyanen" hade lidit och skulle fortsätta lida av konfliken. Givetvis gäller det de som har fördrivits eller flytt från sina hem pga de etniska motsättningarna, och de som förlorat nära och kära, men även alla andra drabbas indirekt genom förstörda skördar som ger högre livsmedelspriser, stigande fattigdom och hunger, och turistnäringens kollaps under våldsamheterna.
Jag trodde att våldsamheterna i Kenya kom från ingenstans i julas, och tänkte att man visst aldrig kan vara på den säkra sidan. Det är också den uppfattning jag anser att media har spridit. Men, nu i eftermiddag har jag läst Kenyas rapport till APRM (jag har skrivit om APRM, African Peer Review Mechanism, tidigare) och upptäckt att våldet i Kenya inte alls bröt ut från ingenstans. I rapporten, som är skriven under 2006, nämns ofta och utförligt landets etniska spänningar och den underliggande landfrågan och utvecklingsskillnaden mellan regionerna. Händelser från 2005 och 2006 redovisas, såsom stormningen av en tidningsredaktion, korruptionsåtal och en folkomröstning om en konstitutionsförändring med påföljande ja- och nejsidefärgad regeringsrokad. Dessa händelser pekar, för den som vet vad som skulle hända ca ett och ett halvt år efter rapportens färdigställande, i princip rakt mot de våldsamheter som utbröt.
En kuslig sak som nämns i rapporten är en radiostation som ägnar sig åt etnisk uppvigling, och politiker som utnyttjar de etniska motsättningarna i sin maktkamp. Förutom att vi nu vet att en politisk maktkamp för ett par månader sedan spårade ur i etniskt våld, är det kusligt att observera att just politikerdrivna etniska motsättningar och en radiostation som utan uppehåll spydde ut etnisk propaganda var viktiga faktorer som ledde till det ohyggliga folkmordet i Rwanda (ett av Kenyas grannländer) 1994. På ett sätt som påminner om Kenyas de senaste månaderna, bara på en ohyggligt mycket större skala, gav sig folk "plötsligt" (eller kanske inte så plötsligt, efter flera års uppvigling) till att döda sin granne som hörde till en annan folkgrupp, eller sin kusin som hade gift sig med någon av "fel" etnicitet. Dessutom hade Rwanda före folkmordet, precis som Kenya, ett rykte av att vara ett tryggt och stabilt land i en annars konfliktdrabbad region. I det ljuset ser det ju ut som att Kenya med nöd och näppe har undvikit en ännu större katastrof.
Jag börjar inse att få saker kommer från ingenstans. Man bara tror att de gör det för att man saknar information och överblick.
(Kenyas rapport finns här, och mina påståenden om Rwanda kommer från Martin Merediths bok Africa, 50 Years of Independence.)
Läs även andra bloggares åsikter om Kenya, African Peer Review Mechanism, Rwanda, folkmord