Ils ne sont pas bêtes, seulement chiants! (De är inte korkade, bara jobbiga!)
Administrationen är inte lätt att handskas med här i Schweiz. Den är inte det. Jag och min sambo kom fram till att det vore bra om jag hade ett bankkonto, så vi gick och öppnade två, ett sparkonto och ett personkonto. Jag har ju inte haft några vidare inkomster på ett tag, men har hela tiden tänkt att jag nog hittar ett jobb snart, så därför har vi dragit oss fram utan nåt särskilt system. Men nu bestämde vi oss för att ändå ha nån sorts system. Till exempel är det alltid jag som handlar mat. Så tanken var att han överför matpengar plus lite till till mitt konto varje månad i väntan på, så att jag har nån sorts koll på hur mycket jag spenderar och på vad, och sedan när en blivande arbetsgivare frågar mig om ett lönekonto så har jag åtminstone ett. OK. Men sedan väntade vi på ett bankomatkort som skulle komma på posten, och det kom inte. Till slut ringde jag banken och frågade vart det hade tagit vägen, och fick det ganska snäsiga svaret att de hade blockerat mitt kort eftersom det inte fanns några pengar på kontot. ?Men jag hade väl inte öppnat ett konto och bett om ett kort om jag inte hade haft för avsikt att använda kontot!? genmälde jag. Vid det laget hade dessutom den första transaktionen hunnit in på kontot, så de lovade skicka mitt kort i alla fall. Men det jag blir upprörd över är att de inte ens tänkte tanken att ringa mig och tala om att de hade spärrat kortet, nej, det gjorde de bara helt så där.
Nästa grej är att min sambo och jag funderar på att gifta oss. Jag traskade därför iväg till ansvarig myndighet för att ta reda på vilka dokument vi behöver för det, och sedan beställde vi dem. Skattemyndigheten i Sverige skrev snällt mina dokument på utrikiska, det vill säga engelska (fast de ska också ha en spark för de skickade sedan papprena till min folkbokföringsadress i Sverige istället för till den adress jag uppgivit när jag beställde papprena, och min stackars pappa som inte hade hört talas om nåt giftemål mailade och frågade om jag ville att han skulle eftersända personbeviset ? äktenskapscertifikatet vågade han inte ens nämna). Sedan är dessvärre inte de schweiziska myndigheterna beredda att acceptera papper som inte är på något av de nationella språken franska, tyska eller italienska, så nu måste jag få mina engelska dokument översatta till franska för 50-80 franc (300-500 kr) per papper ? och de är dessutom så simpla att jag skulle kunna översätta dem själv om jag vore auktoriserad. Det är väl ändå märkligt att medan de svenska myndigheterna kan göra sig besväret att ställa ut papprena på engelska kan de schweiziska inte ens göra sig besväret att acceptera dem! Enligt den snälla handläggaren jag pratade med i Sverige behöver jag förmodligen inte ens översätta mitt äktenskapsbevis när vi väl har gift oss för att få det godkänt i Sverige (?nej, de vanligaste språken brukar det ju finnas nån handläggare som förstår.?)
Tredje exemplet: jag har fått ett temporärt vik i Geneve. För att ta sig mellan Neuchâtel och Geneve behöver man ett tågpendlarkort. Det har jag skrivit massa snälla saker om här, men nu är jag beredd att ta tillbaka en del av dem, för jag vill inte betala 18000 kr för ett årskort, mest för att jag inte har 18000 kr, men också för att jobbet som sagt är temporärt. Istället vill jag betala kortet per månad. Men, för detta, visade det sig, måste jag ha ett permanent uppehållstillstånd. Jag har bara ett temporärt uppehållstillstånd, som ger mig rätt att söka jobb, men om min arbetsgivare bara kan skicka mitt kontrakt kan jag sätta igång processen för att få ett permanent uppehållstillstånd. Men, som allt annat tar detta tid, och jag vill inte betala tåget varje morgon tills det är ordnat (dels för att det är dyrt och dels för att om man tar tåget 6.37 varje morgon vill man inte lägga tid på biljetten). Alltså försökte jag förklara för tanten i telefon att jag snart skulle få det permanenta uppehållstillståndet och kunde de inte vara så snälla och acceptera det tillfälliga så länge? Men nej, tanten insisterade med sin ryska accent att reglerna är som de är. Av något skäl retade det mig ännu mer att hon var ryska, för ryskorna har ännu mer problem med den schweiziska administrationen än vad jag har, och då känns det bittert att det är en ryska som sätter käppar i hjulen för mig, ungefär som att hon måste trycka ned andra utlänningar för att hämnas sina egna administrativa problem... Till slut fick jag ta till krislösningen att ställa kortet i mitt eget namn men fakturan i min sambos namn ? han har givetvis alla papper som krävs, men jag känner mig som en omyndig persona non grata.
Nu reser jag till Sverige på ett tag så får vi väl se om min syn på Schweiz har hunnit bli lite ljusare tills jag kommer tillbaka.