BBC om State of the Union-talet och Shell
BBC Worlds World Business Report rapporterar att Shell tack vare de höga oljepriserna har gjort rekortvinst och att oljebolagets omsättning är högre än t ex Polens eller Schweiz BNP (eller var det budget? Det känns rimligare, för Schweiz har en hög BNP i förhållande till sin storlek men en liten federal budget eftersom det är kantonerna som är ansvariga för nästan allting). BBC säger också att marknadens förväntningar på Shell var ännu högre och att det blir svårt för Shell i framtiden eftersom oljan kommer att ta slut och president Bush har sagt i sitt State of the Union-tal att USA måste minska sitt oljeberoende.
Detta ger upphov till flera frågor:
1) Först och främst: pratar inte journalisterna på BBC World med varandra? I allmänhet tycker jag att BBC World är en bra kanal, eftersom den talar om vad som händer i världen och oftast sätter händelserna i ett sammanhang (till skillnad från t ex Euronews eller CNN), om inte annat så genom BBC News Extra som tar upp kanske två ämnen på en halvtimme så att de hinner gå in för det lite, men man kan ju fråga sig om de som gör World Business Report verkligen går på samma personalmöten som de andra. Hur kan ekonomi och finans vara så frikopplat från resten av nyheterna? Ja, det kan bli svårt för Shell att fortsätta växa, men är det rimligt att Shell har så hög vinst? Varifrån kommer oljan? Inte från Holland i alla fall! Borde inte Nigeria, t ex tjäna mer på oljan än vad Shell gör? Jag är ingen fundamentalistisk motståndare mot multinationella företag, och givetvis är det rimligt att Shell tjänar pengar om de tillför teknik eller expertis som Nigeria själva saknar – men är det nån som nånsin har hört talas om att Nigeria skulle gå med vinst? Detta är förövrigt en diskussion som är megaaktuell i typ hela Latinamerika där t ex Morales vill privatisera oljeindustrin.
2) När man rapporterar om rekordvinst för ett oljebolag, hur kan man okritiskt framställa det som att rekordvinst är bra och problem med att växa ytterligare är dåligt? Visst, på finansmarkanden är det bra med företag som går bra, men kan man inte vara lite nyanserad och åtmistone ge nån brasklapp om att oljeindustrins regression är ett långtidsprojekt som till och med Bush numera är med på (säger han). Oljan spär på orättvisorna i världen, eftersom det är skillnad på de som har tillgång till den och de som inte har det (inte bara mellan stater utan främst kanske inom oljeexporterande stater), och framför allt är den ett hot mot miljön, både där den konsumeras och där den utvinns. Allt sammantaget är det snarast dåliga nyheter att Shell går med rekordvinst, tycker jag.
3) Varför tror BBC att Bushs tal innebär svårigheter för Shell? Enligt Le Temps (en mycket bra Genevebaserad dagstidning!) finns det massor av fel i State of the Union-talet, däribland att det mesta av USAs olja kommer från USA, Canada, Saudiarabien (bara på tredje plats!), Mexiko och Venezuela, om jag minns rätt, så det är inkorrekt att hävda att USA är totalberoende av politiskt instabila staters oljeindustri – för mig ser det bara ut som ett sätt att försöka byta ut retoriken om massförstörelsevapen mot retorik om olja; embryot till nya argument för att motivera det amerikanska intresset i Gulfen. (Vilket i sig är intressant, tycker jag, eftersom man länge har hört motståndare mot kriget i Irak säga ”USA vill bara åt oljan!”, och nu har alltså administrationen gjort det argumentet till sitt. Eller?) Dessutom, återigen enligt Le Temps, är Bushs utfästelse bara tomma ord eftersom snart sagt varenda amerikansk president sedan 70-talet har pratat om att minska USAs oljeberoende. Målet på 75% till 2025 är godtyckligt satt och dessutom ouppnåeligt, eftersom Bush bara pratar om ny teknik och inte om skarpa vapen som koldioxidskatt eller straffskatt på 4x4-bilar – eller utbyggnad av kollektivtrafiken kan jag som kommer från ett mindre bilberoende land än Le Temps tillägga.
Alltså vet vi fortfarande inte varför State of the Union-talet skulle innebära problem för Shell – det gör det säkert inte eftersom de säkert är delägare/ägare/i kartell med de Texasbaserade amerikanska oljebolag som bekostade Bushs valkampanj och som är en betydande lobbygrupp i USA. Man kan ju alltid snacka om minskat oljeberoende, men inget kommer att hända på den amerikanska marknaden som kan skada Shell eller andra oljebolag – förrän oljan är slut, vill säga.
Jag hoppas jag har fel.
Kyckling
Eftersom jag inte har något liv numera och lever mitt liv genom TV:n vill jag skriva om en dokumentär jag såg på Arte igår. Det var en brittisk dokumentär om den holländska kycklingindustrin – majoriteten av dess export går till Storbritannien (där de ju är rätt kända för att inte fega på skräpmat, fast det sa de inte i dokumentären eftersom den var brittisk). OK, att fryst kyckling innehåller vatten visste jag redan, men de hade smygfilmat i fabriken där de impregnerade kycklingen med vatten och diverse kemikalier som ska hindra att kycklingen släpper ifrån sig vattnet igen. Ohyggligt äckligt! De hade maskiner med nålar som injicerade blandningen i kycklingköttet (kycklingarna var i alla fall inte levande, det är alltid något positivt!), och centrifuger där blandningen pressades in i kycklingen. När den var färdig var den nästan rinnande, och helt slemmig.
Detta är inte olagligt, så länge vatteninnehållet anges på etiketten – men testerna de gjorde i dokumentären visade att kycklingen kan innehålla 50% vatten. Plus, givetvis, alla de kemikalier som krävs för att hålla kvar allt det vattnet i kycklingen.
Blä! Vilken tur att vi inte äter vad som helst, som englsmännen, och att vi har strängare regler än EU, sa Daniel självbelåtet, men jag vet inte jag. Naturligtvis kan man kolla när man själv handlar, men enligt dokumentärer var de största kunderna restauranger, skolbespisning etc. Och för övrigt stod det en kille framför mig i kassakön idag när jag handlade mat, och han hade två förpackningar kycklingfilé som för mina ögon såg misstänkt lik den vattnade ut. Men vad vet jag, jag har varit vegetarian i sex och ett halvt år nu, och det känns som att både moral och självbevarelsedrift talar för det valet.
Att skaffa en lägenhet i Neuchâtel...
Att skaffa en lägenhet i Neuchâtel är ingen barnlek. Tvärtom är det förenat med integritetskränkningar och stor risk för diskriminering.
Daniel och jag var och tittade på en trea ovanför järnvägsstationen (bra om jag någonsin får ett jobb, eftersom de jobb jag kan tänkas få förmodligen snarare finns i Geneve än i Neuchâtel). Vi bor ganska hopträngt nu i en etta som i och för sig har ett stort kök, men där jag ändå känner mig rätt fången eftersom jag tillbringar större delen av mina dagar i den. Vi gillade trean, där jag skulle kunna få ett arbetsrum/gästrum och slippa se sängen och TV:n medan jag arbetar, och bestämde oss för att anmäla vårt intresse. Detta gör man på en blankett som jag har varit och hämtat hos fastighetesbolaget Fidimmobil. På blanketten ska man bland annat fylla i:
Yrke
Arbetsgivare
Månatlig inkomst
Civilstånd
Födelseort
Vilket uppehållstillstånd man har (finns en hel skala här beroende på hur önskvärd man är; jag har inget alls än så länge för som EU-medborgare behöver man inget förrän efter tre månader, och när man väl behöver det är det lätt att få, särskilt om man som jag är sambo med en schweizare)
Hur länge man har varit i Schweiz, ifall man är utlänning
Antal barn, deras ålder
Andra medlemmar i hushållet, vilka då
Husdjur
Ifall man är straffad under de senaste åren
Nuvarande fastighetsägare
Nuvarande hyra
Sedan när man bor i sin nuvarande bostad
Skälen till att man vill flytta
... och så ska man bifoga utdrag ur polisregistret.
Den bild bolaget kan bilda sig genom alla dessa uppgifter utlämnar individen åt godtycklighet och diskrimination! Bartender, född i Kosovo, fyra barn, gamla svärmor som ska bo med familjen, har varit i Schweiz i fem år, kommer tydligen inte överens med fastighetsägaren de bor hos nu (som Fidimmobil garanterat känner och har bildat kartell med!) etc, det finns alla möjligheter att diskriminera. Kanske även mot oss? Svenska, i Schweiz sedan en månad, ingen arbetsgivare, inget uppehållstillstånd, ingen lön ? förmodligen kommer de inte ens att höja på ögonbrynen åt det eftersom det snarast är norm här att mannen är ansvarig för allt viktigt och kvinnor bara är ballast.
Jag undrar vad FN:s specialrapportör om rättigheten till bostad skulle tycka om detta? Man kanske skulle ta reda på vad han eller hon (kommer inte ihåg vem det är) skulle tycka och försöka rikta de kantonala myndigheternas uppmärksamhet mot den neuchâteliska bostadsmarkanden?