Ryssland hotas av religiöst sönderfall?
Jag lider av en viss Sverigenostalgi. Förmodligen beror det på sommaren och på att jag ska få resa till Sverige om två veckor och hänga i Blekinge. Hurra! Just nu tröstar jag mig med att lyssna på Sveriges radio över webben. Och då hörde jag precis ett reportage från Ryssland i P1s Människor och tro.
Det var värt att uppmärksamma eftersom det rimmade väl med vad min kompis kompis (som jag här omtalar som Förespråkare för Storryssland) framförde för ett par veckor sedan. Enligt reportern var det vanligt bland ryssar att känna rädsla för att kineserna och de muslimska grupperna i landet har så mycket högre natalitet än de etnoryska, oftast ortodoxa ryssarna.
Givetvis har jag även tidigare hört om den ryska misstänksamheten mot att EU och NATO kryper närmare, och det är väl i det sammanhanget man ska se min kompis kompis åsikter om önskvärdheten i en stor intresssfär runt omkring Ryssland.Det nya här var dock den religiösa vinkeln ? att Tjetjenienkonflikten har mer religiösa klanger än vad man låtsas om, och att Ryssland när som helst kan lösas upp ifall att de religiösa motsättningarna skulle blomma ut. Detta späds också på av de tidigare nämnda låga födelsetalen i Ryssland (på Angel Coalition lärde jag mig att de enda grupper kvinnor som föder ordentligt med barn i Ryssland är de som inte borde göra det, nämligen 15 till 19-åringar). Men, inom de andra religiösa grupperna än de ryskortodoxa ser det alltså inte lika illa ut, vilket skulle oroa den ryska makteliten eftersom det på sikt hotar majoritetsförhållandena.
Hur intressant reportaget än var känner jag mig lite skeptisk eftersom jag inte riktigt är övertygad om hur stor vikt religiös bekännelse har i Ryssland. Eftersom religion var ett ganska marginellt fenomen i Sovjetunionen (i alla fall tidvis tror jag det var förbjudet) kan ju folk antingen ha reagerat genom att fortsätta strunta i religionen, eller genom att gå in för den med allt vad de har, efter unionens sönderfall. Mitt personliga intryck var snarast att de hade valt att fortsätta på den sekulära linjen. Men, så klart, jag kan ha fel, särskilt om man tänker på att jag bara var i Moskva. Säkert är det annorlunda på andra ställen.