Amerikaner
Amerikaner är ett släkte som inte upphör att fascinera mig. Jag har bara varit i USA en gång, och då bara i LA, vilket kanske inte är helt representativt (men läs gärna den enda futtiga reflektion jag lyckades presera då här) men jag har funderat lite kring alla de amerikaner man kan träffa på på olika håll i Europa. De allra flesta amerikaner jag har stött på har varit trevliga och omvärldsintresserade ? men det kanske är specifikt för dem som tar sig så långt bort som till Europa ? och i övrigt har de ett drag gemensamt: deras referensram är Amerika. Trots att de i vissa fall har levt i Europa i årtionden.
På mitt jobb kan vi t ex ganska ofta diskutera företeelsen Den Katolska Kyrkan ? men amerikanerna vid lunchbordet bedömer den katolska kyrkan efter hur sagda institution uppför sig i Amerika, och tar liksom ingen hänsyn till att katolska kyrkan har en rätt liten betydelse i USA om man jämför med det enorma genomslag den har i Sydamerika, Afrika och delar av Europa. Vad jag vill ha sagt med detta är att fast USA är en gigant i många frågor, t ex politik och kultur, finns det också områden där USA bara spelar en liten roll. Men även ?europeiserade? amerikaner verkar vara så vana vid att USA är den tongivande aktören att de svårligen kan ställa in sig på omständigheter där USA bara är en aktör bland andra.
Det är förövrigt också intressant att fundera runt hur vi som inte har så stor erfarenhet av USA ser landet; som jag ser det matas vi med två olika klichéer: Hollywood-USA resp det korkade USA. Enligt Hollywood-USA är USA som i diverse filmer ? glamour, våld, extrem rikedom, slum och genialitet om vartannat. Enligt många europeiska dagstidningar och andra kanaler är USA istället ett land av korkade människor, där man inte förstår något om vad som händer i världen omkring, där man helst är ärkekonservativ och stelbent kristen, och där man inbillar sig att såna fenomen som vapeninnehav och mordfrekvens inte har nåt samband. (Sedan finns det tillfällen när Hollywood-USA tar skepnaden av det korkade USA ? då blir det svårare att se igenom stereotypen, eftersom två mixade stereotyper ger intryck av att vara en mer nyanserad bild.)
Som i så många andra fall ligger väl det sanna USA nånstans mellan stereotyperna ? eller nån annanstans, men åtminstone på ett betryggande avstånd från båda. I alla fall hoppas jag att jag, ifall jag någonsin får tillfälle att studera USA lite noggrannare, klarar att behålla ? fast förhoppningsvis nyansera ? mitt europeiska perspektiv; det vill säga, jag skulle vilja veta hur USA ?egentligen? är, utan att för dens skull göra det till min absoluta referensram.