Amerikansk administration
Jag och min lilla familj ska flytta till USA. Detta har jag klagat över tidigare, när det var lite mera oklart hur formerna för det skulle se ut. Nu vet jag att vi ska flytta dit på ett år, från början av 2008 och året ut, att vi ska bo i Tucson, Arizona det första halvåret och sedan i LA under resten av tiden, att jag kommer att fortsätta vara hemmafru under den tiden och att vår vistelse finansieras av en schweizisk forskningsstiftelse (som betalar i schweizerfranc vilket är en avsevärd fördel med tanke på dollarns kursfall). Jag har mer eller mindre fogat mig i detta - de förbehåll jag bittert utgjuter mig över i mitt tidigare inlägg gäller fortfarande, men jag har börjat titta på de praktiska arrangemangen snarare än på bara de principiella problemen.
Och praktiska arrangemang finns det gott om! Jag har idag ringt till det call-center som har hand om att boka visummöten för amerikanska ambassaden i Bern. Eftersom vi ska stanna i USA ett helt år behöver vi visum, och min mans status är "gästforskare", vilket innebär ett särskilt visum och mängder med papper, foton i särskild amerikansk storlek som givetvis inte är samma storlek som vanliga passfoton, kvitton på betalda avgifter, bankpapper, bevis på att vi ska flytta tillbaka till Schweiz sedan (fast jag har planerat att vi snarare ska flytta till Sverige sedan så det blir ju ljug hur man än gör) och diverse ifyllda blanketter om ens allmäna liv och karriär (även Bebbos, lustigt nog; hon har ju inte hunnit ha så mycket liv och karriär än eftersom hon bara är 10 månader gammal...) och i min mans fall även militärtjänst. Som tur är kan Bebbo åtminstone sitta för egen maskin nu; det kunde hon inte när vi tog fotona för hennes svenska pass.
Att ringa call-centret kostar 2,50CHF/minut (typ 15 kr) och hittills har jag fått ringa dem summa fyra gånger. Samtalen tar mellan 5 och 10 minuter så det blir onekligen en viss belastning på telefonräkningen. Flera gånger har jag fått ringa för att flytta fram mötena, eftersom vi ännu inte har fått det papper från NASA som talar om att de bjuder in min man. Efter att ha ägnat oss åt rätt mycket påtryckningar mot hans NASA-kontakter, som i allmänhet varit rätt svävande i alla administrativa frågor, fick vi reda på att de normalt tar 3 månader på sig att åstadkomma en sån inbjudan. För oss innebär det att pappret blir klart tidigast 1 februari... Detta är helt klart i senaste laget för oss så chefen därborta har lovat att lägga i en överväxel och försöka få det klart tidigare. Min man är ganska snäll och vänlig av sig men jag fegar inte på att skälla på folk om jag tycker det behövs, så jag har åtagit mig att skriva lagom spetsiga e-mail i hans namn om såna här saker och hittills ger det önskade resultat.
Djupt suckande insåg jag att det i alla fall rimligtvis inte skulle anlända före nästa tisdag (när jag hade bokat mötet på ambassaden) och ringde för att avboka mötet (jag börjar bli rätt trött på att ringa varannan vecka för att flytta fram mötena). Tjejen som svarade påstod då att vi inte behöver det pappret för att få våra visum - vi kan skicka in det så fort det blir klart istället. Så nu ska vi till slut ändå åka till Bern på tisdag och försöka fixa de här sakerna, men nåde dem ifall vi gör resan i onödan - eller ifall de använder det saknade pappret som ursäkt för att hålla på mitt pass så att jag inte kan resa till Sverige till jul! (De andra passen får de behålla hur mycket de vill för mig, för både Bebbo och hennes far har schweiziska ID-kort som de kan resa inom Europa på.)
All denna administration! Vore det inte skönt att flytta till ett land där man är välkommen istället?