Charlotta Friedner

Jag har mer att säga om katolicismen, insåg jag: Jag har alltid tyckt att katolicismen är dålig. Teologiskt är jag verkligen ingen expert, och bryr mig uppriktigt talat inte så mycket heller. Det är ju samma gud, så för mig är katolicism eller protestantism mest formaliteter (och historiska fakta). Det jag vänder mig mot inom katolicismen är istället - förstås - politiskt; jag tycker det är rysligt att en institution som har så stort inflytande på så många människor inte tar sitt ansvar i frågor som t ex homosexuellas rättigheter, aidsprevention och kvinnans ställning. Det där med att präster måste leva i celibat drar ju dessutom till sig folk med problem att leva ut sin sexualitet, vilket bevisas av alla pedofilskandaler inom den katolska kyrkan i USA. Därför hade jag nog en förutfattad mening om den katolska kyrkan, även på lokalnivån.

 

Efter hårda förhandlingar beslutade min man och jag oss, trots det, för att döpa vår dotter i den katolska kyrkan i hans hemby. Jag hävdade, till att börja med, tjurskalligt att jag inte vill bidra med några nya medlemmar till en så ond institution, men jag har nästan lite dåligt samvete för det nu. Prästen var hemskt öppen och blev bara förtjust när han fick veta att det var lutheraner med på dopet. Han lät mig snällt ordna så att det sjöngs en svensk psalm, och han lät barnets morfar läsa Gud som haver barnen kär (och då tror jag ändå att katolska kyrkan är emot lekmannaläsning, men jag är inte säker). Vidare hittade han på en alternativ handpåläggningsgest åt alla lutheraner att använda, och ursäktade sig nästan för att gudstjänsten skulle avslutas med en bön till Jungfru Maria. Nu har jag lärt mig att man inom Svenska kyrkan varken bangar för korstecknet eller för att hedra Jungfru Maria (hon var ju ändå en viktig kvinna, liksom), så det var visst överdriven hänsyn. Men jag uppskattade det ändå.

 

Det andra paret vars barn skulle döpas samtidigt blev förtjusta, och sa att de hade släktingar som skulle komma från Mexiko, så ifall vi skulle läsa saker på svenska kunde de kanske få göra något på spanska...? Resultatet blev ett fint dop på tre språk, och vår bebis skrek lite innan själva dopakten, men när hon väl blivit ordentligt nedblött somnade hon belåtet mot min axel - och jag tror inte hon kommer att ta skada av att vara katolik, trots allt. Dopet är giltigt för alla kristna samfund, så när hon blir lite äldre kan hon ju välja själv om hon vill vara med i nån kyrka och i så fall vilken.

Så här såg vi ut innan vi gjorde helt om och vandrade in i kyrkan. Observera prästens avspända toflor! Vår bebis var i alla fall överdådigt klädd i en dopklänning som bars av min morfar 1910 och sedan av min mamma och av mig och mina systrar. Klänningen byttes sedan ut mot en mera sprattelvänlig pyamas så fort ceremonin var över....

Min man har problem med psoriasis under naglarna. Han har också börjat känna av det i lederna (det sägs att det är stressrelaterat så det kanske inte är så konstigt att det började i samband med min graviditet...) och bestämde sig därför för att få det utrett. Sålunda har han blivit omkringskickad av sin doktor till typ alla sjukhus i den franska delen av Schweiz (jag överdriver bara lite) och genomgått diverse mer eller mindre absurda undersökningar (radioaktiva injektioner o dyl). Slutsatsen av det hela var att han har psoriasisbesvär i lederna, men väldigt lindrigt, och att det förmodligen inte kommer att förvärras. Den enda medicinska behandlingen han ska genomgå består i att ta ett svagt inflammationsnedsättande piller innan han går och lägger sig, för att slippa vakna upp med stela leder.

När vi informerade hans föräldrar om detta sa hans mamma: "Åk nu genast iväg och tvätta händerna i St Vaine-källan!". Och min man, som ändå gärna ville gå ut i skogen och se om det fanns några kantareller, gjorde snällt som hon sa. Jag följde med, fascinerad. I skogen på berget ovanför byn fanns en liten Mariastaty i en grotta brevid ett vattenfall. Så här fint var det.

Så naturskönt som det var kan jag förstå att det anses vara en helig plats, men för mig är det ändå snudd på naturreligiöst att rekommendera handtvätt under ett särskilt vattenfall mot psoriasis under naglarna. Men det är onekligen intressant att min svärmor, som är väldigt lite religiös och knappt går i kyrkan till jul och påsk, spontant föreslog denna lite speciella kur.

 

Jag har också blivit rekommenderad något som kallas "hemligheten", som tydligen ska hjälpa mot bebisens tandsättningssmärtor, men även mot lite smått och gott som t ex fotvårtor. Ingen har viljat precisera vad hemligheten innebär, men så vitt jag förstår är det särskilda kloka gummor eller gubbar som kan göra "hemligheten" och så försvinner vad det nu är för problem man har. Det är även tradition, och väldigt viktigt, när man har byggt ett hus, att bjuda in prästen på lunch så att han kan gå runt i alla rum och välsigna dem.

Inom katolicismen är gränsen mellan religion och skrock ganska tunn.... eller är det bara för att det är en by i en gudsförgäten landsända? I Rom kanske man inte tror så mycket på "hemligheten"? Men heliga källor finns det väl å andra sidan ett par stycken som är officiellt sanktionerade.

Finns det nåt skäl till att terroristerna i Storbritannien verkar välja att använda sig av lyxbilar när de ska genomföra sina läbbigheter? Båda de bilar som fyllda med explosivt material har hittats och oskadliggjorts i London i helgen var Mercedesar, bilen som användes vid attentatet mot flygplatsen i Glasgow var en Jeep, och tidigare har en snubbe dömts för att ha planerat att spränga parkeringshus medelst gasfyllda limousiner. Varför?

 

Är det för att visa hur mycket stålar de har bakom sina aktioner? Det kan väl inte precis vara för att de själva eller deras familjer har en eller annan limousin, Mercedes eller Jeep Cherokee till övers? Jag inser ju att om det är islamister vi snackar om kan de fina bilarna i sig kanske representera den västerländska dekadens de tror sig angripa, men det sänder väl ändå en rätt så oklar signal?

Det kan ju vara så enkelt att de tror att en fin bil ska väcka mindre uppmärksamhet (fast knappast en limousin, väl?) om man lämnar den stående i nåt flashigt område - men om man ändå bara har tänkt använda bilen till att ta sig in i en flygplats som man vill sätta eld på så spelar det väl inte så stor roll vad det är för bil? Om de inte hade snott bilarna så stödjer de ju ändå bara den västerländska kapitalismen - och materialismen - genom att använda dem. Vore det inte mer logiskt om de använde nån skrotningsfärdig gammal Renault som inte kostar många korvören? Det kan ju knappast vara av miljö- eller säkerhetsskäl de väljer bilar i alla fall....