Tucson, Arizona
Trots att vi ännu inte har riktigt alla papper i ordning, och en hel del praktiska saker att lösa här i Schweiz, har vi nu tagit risken att boka våra flighter till USA. Om allt faller på plats tills dess (förmodligen även om bara en del saker faller på plats tills dess), lämnar vi Schweiz om två veckor. Första halvåret ska vi sedan bo i Tucson, Arizona, och andra halvåret i Los Angeles.
LA har jag redan varit i en gång, och jag tror jag har en ungefärlig uppfattning om hur livet kan te sig där. Tucson, däremot, är något av ett oskrivet blad. Jag vet bara att det ligger i öknen, nära mexikanska gränsen och att det finns flera indianreservat i delstaten Arizona. I min pappas guidebok stod det ungefär såhär om Tucson: Tucson är rätt trist, men det är i alla fall bättre än Phoenix, Arizonas huvudstad. Jag har beställt min egen guidebok som ska komma på fredag. Vi får väl se vad den har att säga.
En kompis berättade också om att hennes syster hade varit i Tucson i jobbet (systern är, liksom min man, fysiker, så fysik verkar ju vara det de ägnar sig åt mest därborta...). Systerns omdöme var att Tucson var i princip den tråkigaste stad hon någonsin varit i. "Men det är säkert annorlunda att bo där än att komma dit på besök..." försökte min kompis släta över.
I måndags var jag för sista gången på körövning. Det är en liten kör med hög andel tanter, och jag har gillat att sjunga med dem. En av tanterna sa uppmuntande: "men tänk, du kommer ju få lära dig prata ett främmande språk flytande!", och jag svarade vänligt och väluppfostrat att jag redan talar engelska, medan jag undvek att kolla på min (jämnåriga) ryska kompis som stod brevid och fnissade. Men tänk vilken skön inställning ändå, att vara så pass gammal, och komma från ett så världsfrånvänt samhälle som det schweizerfranska, att man fortfarande tror att det är en bonus att kunne uttrycka sig på engelska, och inte ett obligatorium. (Min ryska vän är värst i min schweiziska bekantskapskrets; hon talar franska, engelska, tyska och spanska... det vet nog ingen av tanterna i kören.)
I alla fall vet jag att både Arizona och Californien har stora andelar spanskspråkig befolkning, så jag kanske kan använda tiden till att lära mig grunderna i spanska? Och uppfräschad lär väl engelskan bli; det är inte utan att den känns lite ringrostig. Det är fånigt, egentligen, att jag i mitt huvud har någon sorts bild av engelska som ett språk som jag behärskar, och franska som ett språk som jag inte behärskar. Men det är trots allt franska som jag talar dagligen, och igår när jag först ringde United Airlines på engelska och sedan Swisscom på franska uttryckte jag mig helt klart bättre till Swisscom. Jag hoppas att ett år i USA hjälper upp min engelska utan att förstöra min franska.
Nej, nu ska jag gå och packa böcker i flyttkartonger.