Charlotta Friedner

Barak Obama pratar ju förresten om att investera i infrastruktur under lågkonjunkturen; en klassisk åtgärd som härstammar från John Maynard Keynes och andra gamla ekonom-ikoner. Teorin är att staten ska hålla sig rätt passiv under högkonjunkturer och samla pengar i skattkammaren när mer folk tjänar mer pengar (för det gör de ju under en högkonjunktur och staten får därmed in mer skatt) och färre behöver bidrag av olika sorter. Sedan när det blir lågkonjunktur ska staten ta på sig spenderarbyxorna och starta massor av projekt där de som blivit av med jobben kan få anställning, och därmed börja tjäna pengar igen (och börja konsumera igen och därmed pusha upp konjunkturen; enkelt i teorin). Och just att investera i infrastruktur under en lågkonjunktur är ett beprövat koncept, t ex spelade strategin en stor roll när Amerika tog sig ur 30-talets depression.

Det intressanta är alltå inte att Obama vill investera i infrastruktur under en recession, utan vilken sorts infrastruktur det är han tänker på. Han vågar givetvis inte andas bilfientlighet, eftersom den amerikanska medianväljaren är otroligt beroende av sin bil (men mediandemokraten är antagligen mindre bilberoende än medianväljaren så om han inte vågar säga nåt om det nu lär han ju än mindre våga göra det om han blir demokraternas presidentkandidat, och alltså måste ta mer hänsyn till sagda medianväljare än till sagda mediandemokrat). Jag såg precis på CNN att en opinionsundersökning visar att 68% av amerikanerna svarar "de höga bensinpriserna" på frågan om vad de oroar sig för. Givetvis är besinpriset fortfarande löjligt lågt med svensk standard (ca 1 dollar, omkring 6 kr, per liter) men för amerikanerna som är vana vid att bensin är nästan gratis och verkligen behöver sina bilar för att få vardagslivet att fungera är detta pris en veritabel smärtgräns.

Men tänk om Obama vågade sig på att investera sig ut ur lågkonjunkturen genom att bygga järnvägar. Tänk om han konkurrensutsatte Amtrack (det statssubventionerade och ineffektiva järnväsmonopolet) och inrättade en fond för stater som vill bygga järnväg och för städer som vill bygga kollektivtrafiksystem. (Som jag tidigare varit inne på vore detta bara effektivt om järnväg byggs, eller tas i bruk, mellan städer som har - eller bygger - kollektivtrafiksystem; eller så kan man ju göra som nu, men hyra bil när man kommer fram till järnvägsstationen istället för till flygplatsen, men då vore ju rätt lite vunnet.) De som tidigare jobbade med att bygga hus får nu bygga järnväg istället, och det finns ett resalternativ när det blir för dyrt för amerikanerna att flyga och köra bil. Bra för miljön och bra för amerikanerna, på sikt i alla fall.

Men det vågar han garanterat inte. Politik är en kortsiktig verksamhet.