Charlotta Friedner

Det här är förmodligen en av de intressantaste möjliga perioderna för någon som jag, som är intresserad av ekonomi och politik, att bo i USA. Och jag läser förstås alla skriverier (helst i DN), och  diskuterar med alla människor jag träffar. Men - att titta på TV är så nedslående att jag helt har lagt av med att följa nyheterna där, vilket innebär att min förmåga att se det amerikanska perspektivet nedsätts. Jag brukar ju klaga på att utrikespolitik förenklas sönder så till den milda grad att det inte är någon idé för de amerikanska mediakonsumenterna att intressera sig för den. Men nu är det samma sak med ekonomin: istället för att analysera finanskrisen är det bara populistiskt dravel som förs fram. Som att bankkollapserna och oron på Wall Street vore frikopplade från resten av ekonomin, såsom väljarnas arbete, besparingar och pensioner.

Igår - precis innan jag med en ilsken suck stängde av TV:n - intervjuades (eller snarare anklagades) en kongressman som hade röstat för det första bail out-förslaget, och han sa det rätt bra: “Ja, visst skulle jag också önska att vi kunde låta det som faller falla och straffa de ansvariga - men jag skulle också vilja att vi kunde använda enhörningar i vår energiproduktion, och det är inte heller realistiskt.” Men det uttalandet hade givetvis ingen effekt på TV:ns populist-intervjuare som fortsatte dravla som om världen vore svart eller vit.

Värst av alla är Lou Dobbs på CNN. Han gäller för att vara “oberoende”, men är i själva verket en ultraliberal, värdekonservativ, extrempopulistisk surgubbe. Jag orkar inte höra ett ord till från honom!

Läs även andra bloggares åsikter om USA, finanskrisen, CNN, Lou Dobbs, enhörningar