Bildt
Presidentkandidater
Det snackas mycket om det franska presidentvalet nu, även här i Schweiz. Och då används ofta det slogan-liknande uttrycket ”Ségo eller Sarko”, vilket man kan ha överseende med – men det blir jättefånigt när det skrivs ut, som de gör på schweizisk TV: ”Ségolène eller Sarkozy”. Nej, men ursäkta mig, så får man faktiskt inte göra! Antingen är det ”Ségolène eller Nicolas” eller så är det ”Royal eller Sarkozy” (vilket väl känns mer korrekt).
Förövrigt tycker jag mig ha sett att man i amerikanska sammanhang gärna talar om ”Hilary” också. ”Jo, men om man säger Clinton tänker man ju på Bill Clinton”, säger folk. Men kalla henne Rodham Clinton då, det är ju så hon heter!
Är förnamn ett kvinnligt fenomen?
Svenskar är bra föräldrar?
När man har fött barn är det väldigt många frågor man börjar ställa sig, särskilt om man som jag knappt ens hade sett ett spädbarn tidigare. Frågorna är av en typ som man inte nödvändigtvis hade tänkt sig att man någonsin skulle fundera över. Sånt som vilken som är den bästa amningsställningen, hur man vet att om ens spädis är hungrig eller bara trött, ifall man kan klippa naglarna på en ett par dagar gammal bebis som river sig själv i ansiktet etc.
För att besvara alla dessa frågor finns det ambulerande barnmorskor. Under de (ljuvliga!) 5 dagar som jag och bebisen ? samt i stor utsträckning, men inte dygnet runt, barnets far ? fick tillbringa på sjukhuset fick vi svar på mycket och invigdes i många bebisrelaterade hemligheter. Men sedan kastades vi bryskt ut i verkligheten (inte utan en hormonstinn tår eller två från min sida) och skulle klara oss själva. Sån tur var fanns den ambulerande barnmorskan, för vars begränsade antal besök sjukförsäkringen betalar. Inför våra träffar med henne skriver vi listor på alla korkade och intelligenta frågor vi behöver ställa. För säkerhets skull ställer jag även samma frågor till min mamma. Man kan ju inte lita till 100% på Schweiz.... jo, det kanske man kan, men det är aldrig fel att få flera utlåtanden, och min mamma har ju trots allt fött och uppfostrat tre (ytterst lyckade, tycker jag!) barn.
Den schweiziska barnmorskans svar var till min förtjusning helt i linje med min mammas, och det sa jag till henne också (barnmorskan, alltså). ?Ja, då har du tur,? sa hon, ?för normerna utvecklas så fort att det inte alls är givet att det som var absolut sanning för 25 år sedan fortfarande anses riktigt idag. Men... förmodligen har du bättre chanser eftersom din mamma är svenska än om du hade frågat din schweiziska svärmor ? Sverige ligger ju så långt före i allt som har med familj att göra att det som gällde i Sverige för 25 år sedan antagligen är väldigt nära det vi lär ut här idag.?
Snacka om patriotiskt smicker från oväntat håll! Jag kände genast att jag, bara i egenskap av svenska, måste vara en hyfsad mamma....
Tysk jämställdhet
Vi såg en juste dokumentär igår på Arte (tysk-fransk kanal som ofta har bra dokumentärer; jag har varit inne på det tidigare) om skillnaden i sexualkultur mellan DDR och Västtyskland. Förenklat låg det till såhär: i väst var människorna allmänt pryda ? efter kriget gick kvinnorna som hade jobbat utanför hemmet i stor utsträckning tillbaka till att vara hemmafruar utom de som måste arbeta för att de var ogifta eller änkor, och dessa fick rykte om sig att föda upp ?dåliga? barn, ?Schlüsselkinder?, som hade nykeln i ett snöre om halsen för att kunna gå hem och ta hand om sig själva efter skolan och på lunchrasten. Sexualiteten förtegs så gott det gick. Sedan blev det hippietid, fri sexualitet etc och då blev p-pillret till slut accepterat även i Västtyskland, och så utvecklades den sexkultur som i alla fall jag sammankopplar med Tyskland och dålig smak: starkt kommersialiserad med trista inslag av porr, peep shows och prostitution. (Och ingen missade väl debatten om trafficking vs fotbollsVM i somras?)
I DDR, däremot, fortsatte kvinnorna att arbeta efter kriget. Sexualundervisning infördes tidigt i skolorna, och p-piller och sexuellt umgänge före äktenskapet accepterades ganska naturligt. (Jag tänker på storebrorsstaten i George Orwells 1984, där sex var i princip den enda trevliga aktivitet som uppmuntrades av staten, eftersom den ville att befolkningen skulle växa.) Det fanns också statlig barnomsorg och det var enkelt och billigt att skilja sig. (Å andra sidan var porr sett som kapitalistisk dekadens, så Arte visade en andra dokumentär också, om hur porr smygproducerades och smygvisades i DDR; Stasi fick nys om det, men det var så många högt uppsatta personer inblandade i det att de aldrig gjorde något åt det.) Sociologernas undersökningar har också visat att de östtyska kvinnorna var mycket mer frigjorda än de västtyska, och att den östtyska befolkningen i allmänhet hade mycket mindre problem med sex än sina landsmän på andra sidan muren.
Det här låter ju gulligt, tycker man, och jag kände onekligen att jag hellre skulle ha velat ha rätt till jobb och utbildning på lika vilkor, barnomsorg för mina barn och en utvecklad sexualitet än varit en västtysk hemmafru (men man ska förstås inte glömma att det på andra fronter låg rätt illa till i DDR, och kanske hade jag inte uppskattat den för den tiden välutvecklade jämställdheten så mycket om det hade inneburit att jag inte hade några civila och politiska rättigheter att tala om). Och frågan är om det ens på detta enda plan var så himla bra i DDR. I Ryssland, som ju ändå var modellen för det socialistiska samhället, var kvinnornas frigörelse egentligen mest fernissa. Att kvinnorna heltidsarbetade och hade barnen på dagis innebar inte att hemmen var jämställda. Varför skulle det ha varit bättre i DDR?
O, forna tiders kvinnor!
Idag fick jag ett tvätt- och städryck, och har i expressfart städat mig igenom hela lägenheten och tvättat två maskiner. Eftersom det är fint väder och några plusgrader ställde jag ut torkställningen på balkongen, och bäst jag stod där i solskenet och hängde upp min mans t-shirtar (mina egna också, i och för sig, men det blir bättre för effekten med hans) slog det mig: jag infogar mig i traditionen! Såhär har kvinnor levt i alla tider, hängt tvätt och varit höggravida... och jag kände hur påfrestningen från den tunga magen värkte i korsryggen och började fundera på hur jag egentligen skiljer mig från min mormors mormor som bodde på en gård i Blekinge, eller någon av hennes anmödrar.
Skillnaden är väl möjligtvis att de hade sitt sociala umgänge runt sig medan de hängde tvätt, eftersom alla kvinnor levde på samma sätt, och de dessutom troligen inte flyttade utomlands heller. Å andra sidan har jag tillbringat sammanlagt minst nittio minuter idag med att prata i telefon, först med en kompis här i Schweiz som också är svenska och småbarnsmamma, och sedan med min lillasyster. Så jag är alltså nästan som en av forna tiders kvinnor i alla fall.
(Uttrycket ”forna tidors kvinnor” är stulet från Selma Lagerlöf, och bara för att jag använde det nu blev jag sugen på att läsa om Gösta Berlings saga. Det ska jag göra imorgon om jag fortfarande inte har nån bebis då – jag har ändå inget mer att tvätta eller städa. Undra om min mormors mormor och hennes anmödrar var läskunniga? Ska fråga mormor om det!)