Jobbiga insikter
Häromdagen när jag var i Geneve passade jag på att titta förbi på mitt fd jobb. Två olika kollegor frågade mig, oberoende av varandra, om jag var med barn igen. Jag hade nöjet att tacka för oartigheten med ett "no, sorry, I'm just fat!" i båda fallen, men det innebar ändå två insikter för mig:
1) Jag borde kanske motionera lite mer, om min chokladmage får folk att tro att jag är gravid.
Med detta i åtanke spatserade jag två kvällar senare iväg till stadens simhall och köpte, till min egen överraskning, ett 10-kort. Vi bor bara kvar här i stan i omkring 5 veckor till så det betyder att jag faktiskt måste gå två gånger i veckan för att hinna ta slut på det. Och jag är ju smålänning, och snål som sig bör med den härkomsten, så har jag nu köpt ett 10-kort så kommer jag absolut att göra så gott jag kan för att använda upp det...
För övrigt har Neuchâtel ett rätt intressant arrangemang för 10-korten i sin simhall. För mig, som medelst mitt "permis B" (långtidsuppehållstillstånd) kan bevisa att jag bor i staden Neuchâtel, inte bara kantonen, kostar 10-kortet 52 franc (drygt 300 kr, ca 31,50 per entré), medan den som kommer från en kringkommun får betala 64 franc (ungefär 375 kr, ca 38 per entré). Detta motiveras av att simhallen drivs av Neuchâtels kommun, men kommunsystemet är lite annorlunda mot i Sverige. Varenda liten håla, som för mitt otränade öga ligger inbakad i staden Neuchâtel eller precis kant i kant med den, är en egen kommun, men de flesta är ju så små att de inte har några så flashiga inrättningar som en simhall. (Inom parentes sagt så innebär detta också att befolkningssiffror för schweiziska städer blir rätt bisarra för en svensk: Nechâtel har t ex knappt 35 000 invånare, men då räknas som sagt bara staden. Zürich har 700 000 och Geneve 500 000, och huvudstaden Bern typ 150 000. Det låter ju sjukt lite, men räknar man med alla kringkommuner så kommer man nog upp till en rimligare nivå, åtminstone för de ekonomiska centra som Zürich och Geneve faktiskt utgör.)
Logiken med prisen på 10-korten är alltså att alla som betalar skatt till staden Neuchâtel redan bidrar till simhallens kostnader, och därför får rabatt på inträdet. Bor man däremot i en kommun intill betalar man ju ingen skatt till Neuchâtel, och får därför betala lite mer i inträde. Men, inväder Vän av Ordning, Lotta är ju hemmafru (ursäkta, jag menar mammaledig), tjänar inga pengar och betalar ingen skatt, varken i Neuchâtel eller nån annanstans? Men då har man ju glömt det schweiziska sambeskattningssystemet! Min man betalar mer skatt för att han är gift med mig än vad han skulle ha gjort om han hade varit ensamstående - alltså betalar han, som familjeförsörjare, min del av skatten till badhuset. Konstigt, men sant.
2) Jag är fortfarande paria på arbetsmarknaden.
Jag tror att jag någonstans trodde att nu när jag har fött barn, ammat lagom länge och börjar känna mig som en individ istället för bara som en del i kollektivet mor-barn igen, så skulle jag teoretiskt sett kunna arbeta igen och bli sedd som vilken människa som helst. Men så är det alltså inte. Har jag nu fött barn en gång så kommer jag ständigt att, av potentiella arbetsgivare, betraktas med viss misstänksamhet; jag har ju bevisat både min önskan om att ha barn (och arbetsgivaren kan ju inte veta om jag tänker nöja mig med ett eller om jag vill ha en hel skock) och min förmåga att få barn. Detta innebär att minsta lilla bula på min mage kommer att betraktas med missnöje, och skulle till och med kunna förandleda att man diskriminerar mig, t ex i en konkurrenssituation om ett jobb. Är det då så att jag inte är gravid utan bara lite tjock så hjälper det överhuvudtaget inte, eftersom arbetsgivaren inte kan veta vilket det är.
Insikt 2 är verkligen rätt hemsk som insikt - till skillnad från min man, som kommer att kunna surfa på i arbetslivet, med en snygg fru- och barnfernissa av normalitet, kommer jag att betraktas med skeptisism av arbetsgivare ända till klimakteriet. Jag hoppas att insikt 2 åtminstone kommer att hjälpa mig med motivationen jag behöver för att ta itu med insikt 1... Om chokladmagen försvinner kan ju arbetsgivaren i alla fall hoppas på att nästa graviditet inte är omedelbart förstående och att han eller hon kan ha lite nytta av mig som anställd innan han eller hon måste betala för mammaledighet och riskera att jag säger upp mig (pga undermånlig föräldraledighet).