Charlotta Friedner

Så var man då tvåbarnsmor. Det är klart annorlunda att föda barn i USA jämfört med i Schweiz. Eventuellt ska jag skaffa lite fler barn i lite andra länder och så skriva en bok om det (varför inte i Sverige i så fall, så har jag prickat in ett liberalt, ett konservativt och ett socialdemokratiskt välfärdssystem, det skulle Esping-Andersen gilla! Eller, nej, just det ja, han anser att Schweiz är liberalt också, men nu när jag har bott i ett riktigt liberalt välfärdssystem - USA - ett tag, så lutar jag åt att han har fel och att Schweiz i själva verket är konservativt som resten av kontinentaleuropa.). Poängen med det liberala välfärdssystemet är att det bara knappt och rätt existerar. Allt privatfinansieras med försäkringar och ve den som inte har nån försäkring! För dyrt som synden är allt som har med vård att göra.

Eftersom vi har s k “non-immigrant”-visum och bara skulle bo i USA under en begränsad period kunde vi inte folkbokföra ut oss ur Schweiz (dvs registrera oss som utvandrade). Och för alla som är folkbokförda i Schweiz är grundläggande hälsoförsäkring obligatorisk, så vi var tvungna att fortsätta betala våra - ganska dyra - schweiziska försäkringar. (Jag har skrivit långa förbittrade litanior om de schweiziska försäkringarna t ex här, men nu när jag har något att jämföra med tycker jag att obligatorisk försäkring är en rätt bra idé… Det som täcks fullt ut av den schweiziska försäkringen är nämligen just graviditet och barns sjukvård.) Vi ville inte betala ännu dyrare amerikanska försäkringar ovanpå det, utan kompletterade istället med en schweizisk tilläggsförsäkring så att våra försäkringar skulle gälla i USA under hela året.

Och sedan upptäckte vi att jag var gravid. Vilket är en rätt dyr historia. Då valde jag ändå - av ideologiska och personliga skäl - det billigaste alternativet, “naturlig” förlossning i ett Birth Center med barnmorskor istället för läkare och ingen bedövning. Det hela gick ändå loss på mellan sex- och sjutusen dollar. Vilket egentligen inte är något problem, det betalas ju av mitt schweiziska försäkingsbolag och är förmodligen mindre än vad försäkringsbolaget pungade ut med för min förra graviditet och förlossning, på ett schweiziskt sjukhus. Men rent logistiskt så har jag och min man lagt ut för all min vård, samlat på oss kvitton och efter viss pappersexercis begärt pengarna tillbaka av försäkringsbolaget. Från den amerikanska vårdgivarens håll behandlades vi alltså som ifall vi saknade försäkring och betalade allt ur egen ficka.

Detta gav en ganska skrämmande inblick i hur det är att vara utan försäkring i USA. Jag har inte sett Michel Moores film Sicko, men jag skulle vilja göra det. Jag tror jag skulle känna igen mig.

Läs även andra bloggares åsikter om graviditet, förlossning, sjukförsäkring, USA, Esping-Andersen